Institutet för rymdfysik jubilerar
Ett av de stoltaste svenska inslagen i rymdforskningen är Institutet för rymdfysik, IRF. Från sin början som geofysiskt laboratorium i Kiruna så har IRF idag utvecklats till att bli ett forskningsinstitut i den absoluta fronten, och ibland till och med framför den.
Institutet för rymdfysik, IRF, fyllde 50 år härom veckan. Institutet grundades i svallvågorna efter Sputnik och började som Kiruna geofysiska observatorium, KGO. Från denna förhållandevis blygsamma början har IRF utvecklats till att idag vara en internationellt respekterad och synnerligen väletablerat rymdforskningsinstitut med 110 anställda som bedriver forskningsverksamhet i Kiruna, Umeå, Uppsala och Lund, och med fingrarna i många syltburkar med rymdforskning, både på jorden och utanför den.
– Just nu har vi instrument ombord på satelliter i bana runt Venus, Mars, Saturnus och jorden," säger Lars Eliasson, föreståndare för Institutet. Dessutom har vi ett instrument på väg till en komet och vi bygger instrument som ska skickas till månen och till Merkurius under de närmaste åren.
Förutom kunskap om rymden bidrar IRF:s forskning också med kunskap om klimat-, miljö- och energifrågor.
Många samarbeten med ESA
IRF är en av ESA:s stora samarbetspartners i Sverige och institutet är inblandat i många av organisationens riktigt tunga projekt. Redan 1968 placerades det första IRF-byggda instrumentet i bana runt jorden ombord på den allra första europeiska satelliten ESRO-1, som skickades upp av ESA:s föregångarorganisation ESRO.
Institutet ansvarar idag bland annat för instrumentet ASPERA-3 ombord på Mars Express, som bland annat upptäckt norrskensliknande fenomen kring de områden på Mars där det fortfarande finns kvar magnetism i jordskorpan. IRF har också ett liknande instrument ombord på Mars Express systerfarkost Venus Express.
På ESA:s fyra Cluster-satelliter är IRF inblandade i ett av de elva instrumenten. Cluster studerar jordens magnetosfär och har överträffat alla förväntningar. De sköts upp 2000 och beräknades fungera till 2003. Nu har deras tjänstetid förlängts två gånger, och de ska fortsätta leverera data åtminstone till 2009.
IRF har även ett instrument på ESA:s och NASA:s gemensamma satellit Cassini, som revolutionerat vårt kunnande om Saturnus-systemet i allmänhet, och i synnerhet om jättemånen Titan, där den tjocka atmosfären tidigare dolt de enda sjöar forskarna hittat utanför jorden.
Spåra neutriner från månbana
Förutom dessa ESA-samarbeten har IRF också skickat upp instrument med andra satelliter, inte minst svenska. Bland annat hade man flera instrument på den första svenska satelliten Viking 1986, alla tre experimenten ombord på den första svenska mikrosatelliten Freja 1995, och man stod bakom den svenska student-nanosatelliten Munin 2000.
IRF är också inblandade i teknikdemonstratorn NanoSpace, i en rysk-mexikansk nanosatellit som ska spåra elektromagnetisk strålning från jordbävningar och i LORD-projektet (Lunar Orbital Radio Detection), som från en bana runt månen ska spåra ultrahögenergetisk kosmisk strålning och neutriner. Institutet har också en radiospektrometer ombord på den internationella rymdstationen ISS.
Förutom satellitprojekten driver IRF eller är inblandade i ett stort antal instrument på jorden, på ballonger och i sondraketer. Med hjälp av dessa studerar man ozonskiktet, jordens magnetfält, hur ämnen transporteras i atmosfären, norrsken, kosmiskt radiobrus, jonosfärens egenskaper och mycket annat.
Revolutionerande radioteleskop
IRF driver också det revolutionerande radioteleskop-projektet LOIS i Småland. Projektet bygger på en helt ny typ av detektorer som kan få ut mycket mer av radiostrålningen än tidigare detektorer.
– Vad vi gjort är egentligen ganska självklart när man tänker på vilka fysikaliska egenskaper som radiostrålning har. Den utgörs av elektriska och magnetiska fält som varierar både i styrka och i riktning. Genom att inte kasta bort informationen om den momentana riktningen hos fälten öppnar vi för helt nya sätt att utnyttja radiomediet, säger professor Bo Thidé.
LOIS har sänt svallvågor genom hela radioastronomivärlden och de har fått ett mycket eftertraktat samarbetsavtal med IBM som bland annat ger projektets forskare tillgång till en av världens kraftfullaste superdatorer.
Statligt forskningsinstitut 1973
När KGO bildades var det Kungliga vetenskapsakademien som var huvudman. Men observatoriet blev 1973 ett statligt forskningsinstitut, och namnet byttes då till Kiruna geofysiska institut, KGI, som 1987 blev Institutet för rymdfysik.
Verksamheten i Uppsala startade 1952 under namnet Uppsala jonosfärobservatorium. Det var då en av FOA:s forskningsstationer, och den fördes 1976 över till IRF. Verksamheten i Lund började 1996.
Jubileet firades den 19 oktober 2007 i IRF:s lokaler på Rymdcampus i Kiruna och vid en middag på kvällen i Kiruna Stadshus. Evenemanget samlade 230 personer – nuvarande och tidigare IRF-anställda samt inbjudna gäster.
