Norden tar ledningen i Europeisk astrobiologi

Den 8–11 maj gick Sveriges första astrobiologikonferens av stapeln. Den hölls i Kungliga vetenskapsakademins lokaler i Stockholm och arrangerades av det svenska astrobiologiska nätverket, SWAN.

Konferensen hade en tydligt nordisk prägel, och ett av syftena var att skapa ett nordiskt astrobiologiskt nätverk.

Arrangörerna såg också konferensen som en möjlighet för Norden att visa vägen för den europeiska astrobiologin.

– Det var NASA som gjorde astrobiologin till en etablerad disciplin, och den amerikanska AbSciCon som var tidigare i våras är den enda riktigt stora astrobiologiska konferensen. Men i Europa är det fortfarande lite tunt, säger Anthony Poole, en av huvudorganisatörerna.

Så han hoppas att denna konferens även kan bli ett startskott för en starkare egen identitet för astrobiologin i Europa.

Men det fanns även ett flertal utomnordiska talare, där kanske NASA:s Chris McKay var den namnkunnigaste. Chris McKay arbetar till vardags på NASA Ames Research Center där han forskar på planeter och är en av världens ledande experter på Saturnusmånen Titan.

– Vi strävade efter att få tre nordiska och tre utomnordiska huvudtalare, vilket vi lyckades med, säger Anthony Poole. Faktum är att inte en enda av de talare vi frågade tackade nej, och det var ju roligt!

Vitaliserande utbyte över ämnesgränserna

Astrobiologi kan låta aningen science fiction-artat. Jorden är trots allt den enda planet man funnit liv på. Men astrobiologin är ett synnerligen seriöst, om än ungt, fält. Det är kanske till och med naturvetenskapens essens, eftersom det inte bara omfattar snart sagt alla naturvetenskapliga discipliner, utan också för att summan blir större än delarna.

– Som evolutionsbiolog vet jag att geologin har en ofantlig betydelse för mitt område, säger Anthony Poole. Men jag är säkert inte medveten om allt som händer i forskningsfronten i geologi. Därför är en möjlighet som denna att få prata med forskare från intilliggande fält oerhört värdefullt för min egen forskning.

Talarna pratade om hur de första cellerna kunde ha fungerat, hur man identifierar fossilt biologiskt material, om liv som inte behöver varken syre eller ljus för att frodas, glaciala landformationer på Mars, hur man kan observera planeter runt solens grannstjärnor och mycket annat.

Dessutom hade ett antal deltagande forskare satt upp posters med vetenskapliga resultat som deltagarna kunde läsa och ställa frågorna till författaren om i pauser i föreläsningarna.

"Ett ungt och livaktigt forskningsfält"

Bakom konferensen stod flera tunga aktörer i Vetenskapssverige, som Kungliga vetenskapsakademien, Rymdstyrelsen, det nordiska institutet för teoretisk fysik, NORDITA, och Wenner-Gren-stiftelserna.

– Det var aldrig någon tveksamhet om att vetenskapsakademien skulle stödja den, säger Stefan Bengtson, förste intendent på Naturhistoriska riksmuseet och ledamot i Kungliga vetenskapsakademiens klass för geovetenskaper. Astrobiologi är ett ungt och livaktigt forskningsfält som förenar biologer, geologer, astronomer, kemister, fysiker, med flera. Det har redan gett oss mycket ny kunskap om livet på jorden och om förhållandena på andra himlakroppar. Skulle vi någon gång lyckas påvisa att liv har uppkommit även på andra ställen än på jorden skulle det innebära en omvälvning i vår förståelse av universum. Att konferensen anordnades av några av våra mest framgångsrika yngre forskare, att den var väl planerad, och att arrangörerna redan hade säkrat huvuddelen av finansieringen gjorde beslutet ännu lättare.

Stefan Bengtson – som själv talade på temat hur man hittar spår efter tidigt liv på Jorden i gamla berg – tyckte att konferensen varit lyckad.

– Det var en bra blandning av olika specialiteter, många mycket bra föredrag, ovanligt livliga diskussioner (för att vara i Sverige) efter praktiskt taget varje föredrag, och väl tilltagen tid för informella diskussioner.

Avstamp för ett nordiskt nätverk

Vid ett möte under konferensen beslutade man att organisera ett nordiskt samarbete inom astrobiologi. Till en början kommer det att ta formen av ett nätverk med en mindre arbetsgrupp som koordinerar. Bland annat ska man sätta upp en e-post-lista för att underlätta kontakter mellan forskare i de fem nordiska länderna.

– Detta är ett första steg, säger Anthony Poole. Syftet och nyckeln för framtiden är att skapa möjligheter för alla i de nordiska länderna som är intresserade att komma i kontakt med varandra. Idag vet vi här i Sverige vad som händer i Sverige på astrobiologiområdet, och vi har en viss koll på Europa, men har nästan ingen aning om vad som händer i de nordiska grannländerna.

Nätverket kommer också att ge en möjlighet att dela med sig av resurser som undervisningsmaterial och undervisningserfarenheter. Astrobiologin bjuder på lite speciella utmaningar just på pedagogikens område genom sin gränslösa natur. Studenter och forskarstuderande kan ha väldigt olika bakgrund, från geologer och paleontologer till teoretiska kemister, meteorologer och astronomer. Därför är utbytet av pedagogiska erfarenheter så viktiga. Annat som diskuterades var att tillsammans ekonomiskt stödja gemensamma projekt.

Man var också överens om att konferensen skulle få efterföljare. Dels diskuterades en direkt efterföljare, som de finländska deltagarna uttryckte ett intresse att hålla i, och dels diskuterades att nätverket skulle ordna ett par mindre konferenser eller workshops per år.

– Både representanter för institutet för rymdfysik i Kiruna för Nordiska institutet för teoretisk fysik i Köpenhamn var intresserade av att organisera något sådant, säger Anthony Poole. Överhuvud taget var det fler som var intresserade av att arbeta med ett nätverk än jag hade väntat mig, och det var ju väldigt trevligt.