SMART-bilder kastar nytt ljus över månens sydpol
Trots att det är över ett år sedan den svenskbyggda sonden SMART-1 kraschade på månen fortsätter projektet att leverera viktiga resultat. Nysläppta bilder av månens sydpolsområde visar utmärkta områden att studera inför kommande månexpeditioner.
När SMART-1 i november 2004 gick in i omloppsbana runt månen blev sonden den första europeiska farkost som lyckats med den bedriften. Den spenderade sedan två år att fotografera månen, bland annat med ett instrument som kallades Advanced Moon Imaging Experiment, AMIE.
AMIE levererade bilder av enastående kvalitet under ett helt månår. Det betyder att astronomerna hade möjlighet att studera formationer under de skiftande ljusförhållanden som råder när månen tillsammans med jorden färdas runt solen.
Polarområdet högintressant
Polarområdena är särskilt intressanta för månexpeditioner av två skäl. Dels kan det finnas vatten fruset på de evigt mörka kraterbottnarna nära polen. Dels finns det evigt solbelysta bergstoppar vid polen. En expedition skulle ha stor nytta av ständig tillgång till solljus.
Månens sydpol ligger på randen av Shackleton-kratern, som i sin tur ligger i solsystemets största nedslagskrater, den 2 600-kilometer stora Aitken-bassängen. Shackleton-kratern är en het kandidat för framtida obemannade och bemannade expeditioner till månen, och SMART tog åtskilliga bilder runt kratern.
Bilderna visar många geologiskt intressanta formationer i närheten. Bland annat har bilderna visat en bergskam tio kilometer från kratern som är ständigt solbelyst, och alltså skulle vara en tänkbar måltavla för kommande expeditioner.
Uråldrigt
Genom att räkna antalet små nedslagskratrar på bilderna har astronomerna kunnat uppskatta åldern på Shackleton-området till mellan 3,6 och 4,3 miljarder år, urgammalt, och betydligt äldre än man tidigare trott. detta gör området ännu intressantare för utforskning.
SMART-1 designades av svenska Rymdbolaget och monterades av Saab Space i Linköping, på uppdrag av ESA. SMART var en liten och avancerad teknikdemonstrator, endast en meter tvärs över. Dess primära uppdrag var att testa elektrisk jonframdrivning. I motorn accelererades xenon-joner till mycket höga hastigheter av ett elektrostatiskt fält som drevs av sondens solpaneler. SMART hade också som uppdrag att studera månen. Som sista uppgift, när bränslet för att hålla den i bana var nästan slut fick den krascha på månytan i hopp om att dammolnet den rev upp skulle berätta något ytans sammansättning.
Men som med många andra uppdrag är det vetenskapliga arvet efter SMART långlivat. Kanske kommer bilderna från SMART att vägleda människor tillbaka till månen.
