Astrobiologer träffades i Uppsala

Forskarna är mycket nyfikna på att se om komplexa organiska föreningar kan bildas på kometer
5 mars 2008

Det Svenska astrobiologiska nätverket, SWAN, anordnade 3–4 mars en workshop i Uppsala. Där pratade forskare om allt från var i vår galax det kan bildas jordlika planeter till hur komplexa organiska molekyler kan uppkomma i en icke-biologisk miljö.

För bara något decennium sedan var det många som inte räknade astrobiologi till vetenskapen. Men med raska kliv har området etablerat sig som en synnerligen livskraftig del av den naturvetenskapliga forskningen. NASA:s Astrobiology Institute bildades 1997, året efter den första astrobiologiska konferensen hållits. År 2001 bildades det svenska astrobiologiska nätverket, SWAN. Samma år bildades det europeiska astrobiologiska nätverket EANA, med starkt stöd från bland annat ESA.

Den 3–4 mars arrangerade SWAN den andra samnordiska astrobiologiska konferensen i Uppsala. De flesta deltagare var från svenska lärosäten, men även det Nordiska institutet för teoretisk fysik, Nordita, och universitetet i Bergen var representerade.

Titans kemiska fabrik

Jupitermånen Europa är kanske solsystemets intressantaste himlakropp för astrobiologer

Jan-Erik Wahlund och Erik Wikström från Institutet för Rymdfysik i Uppsala berättade om de upptäckter de gjort i saturnusmånen Titans atmosfär. Titan har en atmosfär som är tjockare än jordens och som består av över 90 procent kväve och en försvarlig del av resten av metan. När dessa gaser utsätts för den intensiva strålningsmiljön i gränslandet mellan atmosfären och rymden skapar det vad Wahlund och Wikström beskriver som en "organisk-kemisk fabrik".

I denna fabrik bildas allehanda organiska molekyler, som etan, propan, acetylen, bensen och eten, och kväveföreningar som vätecyanid, cyanogen, och cyanoacetylen, samt synnerligen reaktiva nitriler. Dessa föreningar regnar sedan ner på ytan, som åtminstone delvis är som ett iskallt träsk av tjära.

Anledningen till att detta är så intressant ur ett astrobiologiskt perspektiv är att Titans atmosfär är en rätt bra kopia av hur astronomerna tror att jordens tidiga atmosfär såg ut. Titans kemiska fabrik kanske idag tillverkar grundbultarna till livet.

Byggstenar kanske är underjordiska

När Darwin-teleskopets satelliter om något decennium är på plats

En av de centrala frågornas inom astrobiologin är just hur de molekyler som bygger upp liv uppstod på jorden, och kan uppstå på andra platser. Titan visar att relativt komplexa organiska molekyler inte är så svåra att skapa. Men steget från dessa till exempelvis de aminosyror som bygger upp proteiner, och till byggstenarna för DNA och RNA är stort.

– Att göra aminosyror är egentligen inte svårt, berättade Nils Holm från avdelningen för geologi och geokemi på Stockholms universitet. Samma sak med fettsyror. Men vissa av byggstenarna till DNA och RNA är svårare.

Han visade att dessa ändå kan bildas under visa betingelser, kanske i gränsytorna mellan två kontinentalplattor, där temperaturen är tillräckligt hög och mängden vatten tillräckligt låg.

– Det är en möjlighet, men vi måste göra fler experiment för att vara någorlunda säkra.

Ett lugnt galaktiskt grannskap kan vara bra

Galaxy M74
För att kunna härbärgera liv måste kanske stjärnan en planet kretsar kring befinna sig tillräckligt långt ifrån galaxens kärna

Långt innan kemiska föreningar lämpliga för att bygga upp liv kan bildas måste det finnas en lämplig planet för dem att bildas på. Detta pratade Lars Mattsson, astronom från Uppsala om.

När de första stjärnorna bildades innehöll de i princip inga ämnen tyngre än helium. Alla andra ämnen har sedan dess byggts upp inne i stjärnor. Därför måste det ha levt och dött ett antal generationer stjärnor för att det ska kunna bildas nya med tillräckligt mycket tyngre grundämnen för att det ska kunna formas jordlika planeter runt dem.

– Planeternas stjärna måste förmodligen också ligga på ett sådant avstånd från galaxens kärna att supernovaintensiteten inte är så hög att eventuella planeter blir steriliserade, menade Lars Mattsson.

Möjligen spelar också stjärnans bana runt galaxens centrum in. Galaxens plan och armar är betydligt riskablare miljöer än områden utanför dessa. Om stjärnan i sin bana runt galaxens centrum passerar igenom sådana områden kan det innebära risker för eventuellt liv på en planet runt en sådan stjärna.

Lars Mattsson påpekade dock att den här typen av antaganden blir spekulativa, eftersom vi ännu inte vet särskilt mycket om hur planeter faktiskt är fördelade i galaxen. Men resonemangen visar att förhållanden långt utanför själva planeten kan påverka sannolikheten för att liv ska uppstå.

Copyright 2000 - 2014 © European Space Agency. All rights reserved.