Biståndsarbetare tar hjälp av satelliter för att borra vattenbrunnar åt afrikanska flyktingar

För närvarande finns det nio UNHCR-läger (United Nations High Commissioner for Refugees), som upprättats med tillstånd från Tchads regering. UNHCR har fört majoriteten av flyktingarna bort från de instabila gränsområdena till flyktinglägren. Tusentals flyktingar har även tagit sig från gränsen till lägren på egen hand. Därmed har också problemet med de begränsade resurserna förvärrats. Man befarar dessutom att ännu fler flyktingar kommer att fly från Darfur.

Det rör sig om ett mycket stort antal människor som måste få mat, vatten och andra förnödenheter. Regionen är dessutom avlägset belägen med bristfälliga vägar, som försämras ytterligare under regnperioden. Det främsta behovet är vatten. Enligt UNHCR:s riktlinjer bör varje person ha tillgång till 15 liter vatten om dagen. Vissa läger i östra Tchad uppfyller emellertid inte detta minimikrav ännu.

I mars vände sig UNHCR till UNOSAT för att få hjälp med att lokalisera dolda vattenkällor och hitta lämpliga platser för nya läger. UNOSAT-konsortiet, som stöds av ESA, förser FN:s organ och internationella biståndsorganisationer med geografisk information baserad på satellitbilder.

Efter en preliminär analys av områdets vattenförhållanden kunde UNHCR föreslå en utvecklingsstrategi. Därefter drog man upp riktlinjerna för vattenstudien i samarbete med UNOSAT. ”UNHCR ville att vi skulle göra något åt problemet med vattenbristen på flyktinglägren. Tillsammans med konsultbyrån Radar Technologies France (RTF) utarbetade vi en plan för att lösa frågan.”, säger Olivier Senegas på UNOSAT. ”I början av juli levererade vi vattenkartor som täcker över 22 500 kvadratkilometer omkring flyktinglägren Oure Cassoni, Touloum och Iridimi.”

”Under juli månad kunde UNHCR och RTF med hjälp av markundersökningar bekräfta att de vattenkällor vi upptäckt med satellit verkligen fanns. För närvarande undersöks området ytterligare med hjälp av geofysisk analys på plats för att bedöma vattenkällornas potential.”, säger Olivier Senegas.

Tekniken baseras på mätdata från olika satelliter: multispektrala, optiska bilder från Landsat, C-bandsradarbilder från ESA:s ERS-satellit och L-bandsradarbilder från den japanska satelliten JERS-1. Man använder även en digital höjdmodell (DEM) från SRTM-projektet (Space Shuttle Radar Topography Mission).

”Landsat ger oss en god första bild av hur området ser ut, med växtlighet och ytvatten,” förklarar Senegas. ”Landsat är också intressant ur geologisk synvinkel eftersom den kan urskilja klippformationer.”

”ERS-radarn registrerar yttopografi, bland annat viktiga geologiska aspekter som förkastningar, diken och dolda vattenledningskanaler och flodbäddar, så kallade wadis, där det ofta går att finna vatten. JERS-1-radarn har längre signalvåglängd och kan därmed upptäcka vatten på mycket större djup i torra områden.”, fortsätter Senegas.

Alain Gachet på RTF tog hjälp av teknik som tidigare använts för försöksgrävningar inom olje-, gas- och mineralutvinning. Genom att kombinera samtliga informationskällor kunde RTF sammanställa vattenkartorna: ”De optiska bilderna visar markytan, ERS når ett djup på omkring 50 cm och JERS-1 kommer ned på max 20 meters djup. När vi kombinerar denna information får vi ett slags genomskärningsmodell av landskapet.

”Så kallade multitemporala radarbilder kan dessutom visa fuktavvikelser i marken, som kan vara tecken på att det finns grundvatten. Vi har utvecklat särskilda algoritmer för att kunna identifiera dem.”

Undersökningstekniken sattes på prov när biståndsarbetare utgick från kartorna för att borra vattenbrunnar och hål. ”För att vår undersökningsteknik ska lyckas måste den accepteras av de lokala teamen,” tillägger Senegas. ”De måste därför ta del av processen. De har ingen tidigare erfarenhet av jordobservation, men de är väldigt intresserade av tekniken.”

“Flerhörningarna på kartan visar att det finns stora möjligheter att hitta vatten i området. De lokala teamens borrningsarbeten inom flerhörningarna har faktiskt visat att det är möjligt att borra vattenbrunnar. Detta gäller även några områden som ligger utanför områdena, men där ligger vattnet alltför djupt ned.”

Gachet har själv åkt till Tchad för att övervaka vattenprojektet. ”Flyktingarna befinner sig i en mycket kritisk situation. Vattnet är livsviktigt. När man tidigare grävde brunnar utgick man från lokalt kunnande och grundläggande geofysisk teknik. Man lyckades då i 50 procent av fallen. Det är bra med tanke på omständigheterna, men det är ändå slöseri med tid och pengar. Nu visar kartorna var man ska gräva. Man behöver bara följa dem.”

Projektets andra fas går ut på att se över förslag på var nya flyktingläger ska förläggas. Fem nya läger har tidigare planerats, men undersökningen visade att de inte låg nära några vattenkällor. Man har därför föreslagit sju andra platser som anses vara bättre lämpade. De ligger nära vattenkällor och transportförbindelser, har passande topografi och torr mark.

”Vi planerar att täcka in fler delar i östra Tchad beroende på hur situationen utvecklas”, tillägger Senegas. ”I framtiden kan Tchads bönder använda samma data. De geografiska kartorna har mycket hög precision och kan bli en del av ett geografiskt informationssystem (GIS), något som landet behöver.”

”Vi hoppas att projektet ska få en tredje fas och då vara till nytta för lokalbefolkningen när den nuvarande krissituationen är över,” säger Senegas. ”I vanliga fall bor det bara cirka 30 000 människor här. De har delat med sig av det lilla de har till flyktingarna. Kartorna kan bli ett bestående hjälpmedel för bönderna eftersom de talar om var de bör gräva för att hitta vatten till fälten.”

”Det råder ingen total brist på vatten i området,” tillägger Gachet. ”Vad som saknas är en förvaltningspolitik som sköter vattenfrågan. När jag skulle resa hem började regnperioden. Det rör sig om två månaders intensiv nederbörd, men vanligtvis dunstar vattnet bort och hinner inte fylla på grundvattenförråden. I framtiden kan satellitkartläggningen visa lokalbefolkningen var längs wadisloppet det är bäst att bygga enkla dammar som kan hålla kvar och lagra vattnet.”

Radar Technologies France

RTF är ett privat företag som från att ha ägnat sig åt prospekteringsarbete inom guld- och oljeindustrin har övergått till att söka efter grundvatten i biståndssammanhang.

RTF:s erfarenhet av radarbilder från satelliter går tillbaka till 1996, då företaget med hjälp av satellitdata och markundersökningar letade efter guld och olja i Kongos regnskogar. I dag anlitas företaget av stora oljebolag som Shell, Agip, Total och Exxon, samt av biståndsorganisationer som vill kartlägga ökenområden för att hitta vatten i till exempel Libyen, Tchad och centrala Australien.

UNOSAT

UNOSAT styrs av FN:s kontor för projekttjänster, UNOPS. UNOSAT är ett ideellt konsortium som finansieras av ESA:s jordobservationsprogram (Earth Observation Market Development Programme), det franska rymdorganet CNES (Centre National pour les Etudes Spatiales) och Frankrikes utrikesministerium.

UNOSAT förser FN-organ och internationella bistånds- och utvecklingsorganisationer med geografisk information. Organisationen har slutit avtal med ledande företag inom dataförmedling som Spot Image och Space Imaging Eurasia, samt med företag som Gamma Remote Sensing och Digitech, som ägnar sig åt att skapa användbara produkter och kartor av utifrån satellitdata.

UNOSAT använder även satellitdata i pågående utvecklingsprojekt i områden som Nicaragua, Afrikas horn och i gränstrakterna mellan Mauretanien och Senegal.

UNOSAT arbetar med RESPOND-konsortiet, som ägnar sig åt tjänster för global övervakning av miljö och säkerhet (GMES Services Element). Konsortiet arbetar tillsammans med biståndsorganisationer för att förbättra tillgången till kartor, satellitbilder och geografisk information.