Christer Fuglesangs nyhetsbrev, nr 12 - STS-128

Nicole och Danny (syns inte, bakom Nicole) blir upphissade efter sex timmar i vattnet.
10 mars 2009

Hej alla vänner!
Så verkar det äntligen klart att Discovery kan starta nästa vecka. STS-119, med ”vår” rymdfärja Discovery, har fått sitt startdatum uppskjutet gång på gång p.g.a. att en liten bit av en ventil bröts av under förra flygningen. Men igår blev det klart att alla orosmoln har lättat.

Massor av analyser och tester har visat att inget riktigt illa kan hända och de ventiler man har satt in i Discovery för den här flygningen är de bästa man kunnat hitta i sina lager. På kvällen den 11 mars, lokal tid, bär det av – om inte vädret bråkar eller något annat tekniskt problem uppstår. Så tills vidare fortsätter vi att planera för STS-128 den 6:e augusti, fast det ryktas om att det nu blir så kort om tid att ställa om Discovery från STS-119 till STS-128 att vi nog förskjuts ett par veckor trots allt.

Träningen rullar på som vanligt och som vanligt är det mycket som handlar om rymdpromenader. Både de planerade och oplanerade. Många tänkbara problem med rymdfärjan kan lösas med rymdpromenader och specialverktyg. Några typiska scenarier vi tränar på är att robotarmen går i baklås och måste dras in för hand, att lastrumsluckornas motorer strejkar eller att deras låsmekanismer fallerar. Vi övar också på att laga värmesköldarna om det blir någon skada. De senaste veckorna har vi ägnat en hel del tid åt dessa tänkbara problem.

Danny och jag i våra kylunderkläder, klara att hoppa in i rymddräkterna för en dag i poolen.

En annan situation vi tittat på är om någon drabbas av ”dykarsjuka” under rymdpromenaden. Dykarsjuka kan uppstå om man går upp från djupt vatten till ytan för fort, d.v.s. trycket utanför kroppen sjunker för snabbt.

Samma situation kan uppstå när vi påbörjar en rymdpromenad, ty då sjunker trycket i dräkten från en atmosfär till en tredjedels atmosfär under några minuter. Det finns då en metod att göra om rymddräkten till ”tryckkammare”, d.v.s. man kan pumpa upp trycket i dräkten till ungefär en och en halv atmosfär. Detta kan ofta hjälpa mot symptom på dykarsjuka. Vi var och besökte anläggningen där de har hand om de riktiga rymddräkterna och passade på att praktiskt träna på olika sätt att hantera rymddräkterna vid t.ex. symptom på dykarsjuka.

Tränger mig in i övre delen av rymddräkten. Det är alltid svårt och gör lite ont här och var.

Astronaututtagningar pågår, det verkar lustigt nog som om det är över hela världen just nu. Jag läste att även Kina har startat en ny runda (den andra, gissar jag på) och fem till sju kandidater söks till deras astronautkår. ESA:s uttagning är inne i allra sista varvet där 22 kandidater nu intervjuas av högre ESA-chefer. Målet sägs vara att fyra ska väljas ut och tillkännages under våren, men det skulle inte förvåna mig om det blir ett par till. Från början var det 8413 sökanden, som även lämnade med ett resultat av en mindre medicinsk undersökning i ansökan. Av dem valdes 918 ut till en första omgång tester och av dessa bjöds 192 in till vidare tester och ingående intervjuer.

Glad att vara inne. Det behövs många som hjälper till!
Slutligen fick 45 genomgå detaljerade medicinska tester där alltså drygt hälften, 23 stycken, visade sig ha något mindre medicinskt problem men tillräckligt allvarligt för att inte kvalificera sig till en rymdresa på upp till sex månader. Det kan t.ex. röra sig om att en liten njursten hittas, något som personen i fråga själv aldrig märkt. Under lång vistelse i rymden ökar risken för njursten och därför är man diskvalificerad om man någonsin haft njursten. För kortare flygningar är det OK, men nu väljs astronauter ut för långa flygningar.

Japan avslutade häromveckan sin uttagning med att välja en pilot från Air Nippon Airways och en överstelöjtnant från flygförsvarsstyrkorna http://www.space.com/news/090304-jaxa-astronauts.html.

Kanada är inne i sista rundorna och minskade just ner från 30 till 16 kvarvarande kandidater efter riktigt tuffa tester i vattentankar och riktiga bränder. Något liknande har ESA aldrig gjort, men min läkare från STS-116, Raffi Kuyumijan som jobbar på EAC men är kanadensisk medborgare, var med i dessa uttagningar och berättade det här för mig. Tyvärr kom han inte med bland de 16 sista. Två stycken planerar Kanada att välja ut.

Jag gör i ordning min ”verktygshållare” som vi bär på magen under rymdpromenaderna.

Nasa avslutade sina tester och intervjuer av deras 40 sista kandidater förra vecka och nu väntar vi bara på att höra vilka som blir de 10-20 lyckliga ”vinnarna” här. En som jag hoppas på är vår huvudtränare för rymdpromenaderna på STS-128, Zeb Scoville. Han är mycket duktig och skulle passa utmärkt som astronaut. De som blir utvalda i den här klassen – Nasas första sedan 2004 – kan dessutom ganska säkert räkna med att få sig en tur till månen!

Obama har ännu inte utsett någon ny Nasa-chef, men hans budgetförslag antyder att han inte tänker göra några ändringar i det utstakade programmet vad gäller rymdfärjorna. De kommer att pensioneras under hösten 2010. Som det ser ut nu blir det tio flygningar till, inklusive STS-119 om en vecka.

Hälsningar

Christer

Copyright 2000 - 2014 © European Space Agency. All rights reserved.