Christer Fuglesangs nyhetsbrev, nr 7 - STS-128

Jag var en dag i ESTEC utanför Amsterdam för att hälsa på en del ”rymdministrar” från ESA:s många medlemsländer. (Nu är vi faktiskt 18 länder i ESA, efter att Tjeckien alldeles nyligen kommit med). Det har varit Ministerrådsmöte – vilket bara sker vart tredje år – och det är där ESA:s framtida långtidsplaner fastställs. Olika länder flaggar för vilka program de vill vara med i och hur mycket de kan tänkas bidra med. Det blev ett litet program för att studera möjligheten till en framtida bemannad farkost, men det är långt ifrån vad vi hade hoppats på. Inget konkret alls. Ännu mer besviken är jag på Sverige, där rymdbudgeten har dragits ner och inga nysatsningar alls kan göras. Sverige måste t.o.m. gå ur Ariane-programmet och frågan är vad det innebär för Volvo Aero som gör viktiga raketdelar till Ariane. Vår ”rymdminister” Maud Olofsson närvarade inte ens på Ministermötet.

Efter Amsterdam bar det av till Sverige med diverse föredrag och lite forskning. Jag pratade på universiteten i både Jönköping och i Örebro på torsdagen.

Nyligen höll jag också ett föredrag i Bryssel på ”European Space Weather Week”. Rymdväder handlar om strålning och magnetiska stormar, i huvudsak orsakat av solaktiviteter som solutbrott. De kan vara farliga för såväl astronauter som satelliter och även radio- och elapparater på jorden kan drabbas. I oktober 2003, så slog en rejäl magnetstorm ut elförsörjningen för 50 000 hushåll i Malmö. Under bägge mina två första rymdpromenader i december 2006 så inträffade solutbrott och partikelflödet från solen tusenfaldigades på någon minut. Det var nästan som om någon försökte skjuta på oss. Som tur är har ändå de flesta partiklarna (i huvudsak protoner) för låg energi för att det skulle bli riktigt farligt. Men jag brukar ofta visa figuren härintill, där man ser hur partikelflödet (gult, lila och mörkblått för tre olika energier) går upp som en raket under de två rymdpromenaderna (ljusblå ränder).

14 november startade rymdfärjan Endeavour med uppdraget STS-126 och flera rymdpromenader har pågått i dessa dagar på rymdstationen. En liten fadäs inträffade under första promenaden då en väska med verktyg flöt iväg. Trots alla försiktighetsåtgärder så tappas det saker lite då och då. Själv förlorade jag ju en nyckel mot slutet av min första rymdpromenad. Igår kväll landade Endeavour i Kalifornien efter 16 dygn i rymden – en ovanligt lång rymdfärjetur.

De flesta i min besättning var involverade på ett eller annat sätt med Endeavours start, så därför hade vi nästan ingen träning alls veckan före starten. Men andra veckor har det varit desto mer, med allt från provsmakning av rymdmat till den första rymdpromenadsövningen i poolen. Vi har haft en övning tillsammans med rymdstationsbesättningen, då vi tränade på nödsituationer som kan leda till att rymdstationen måste utrymmas. Det kan t.ex. hända om en meteorit slår hål på en vägg och luften börjar läcka ut, eller om en brand uppstår. För ovanlighetens skull fick jag tillfälle att träna med en annan ESA-astronaut. Frank DeWinne från Belgien kommer upp till ISS med en Soyuz i slutet av maj och kommer att vara där när vi anländer, troligen i augusti. Han stannar totalt i 5-6 månader och under sista tiden kommer han även att vara rymdstationens befälhavare, den första som inte kommer från Ryssland eller USA.

Fortfarande finns det inga officiella planer för när vi ska starta med STS-128, men diskussionerna tycks nu röra sig om början av augusti. Däremot är det i stort sett helt klart att vi går över till rymdfärjan Discovery och antalet rymdpromenader utökas från två till tre. Man kan ju tro att då STS-126 nu är i rymden så är det bara en till före oss, men så enkelt är det inte. Det kommer att bli trångt i trafiken med rymdfärjor under nästa år, först ska STS-119 upp i februari, STS-125 (till Hubble) troligen i maj och därefter STS-127 antagligen i juni innan det blir dags för oss.

Bästa hälsningar,

Christer