CryoSat kan kartlägga Svalbards isflöden

Svalbard – ett av forskningsmålen för det internationella polaråret
6 oktober 2005

ESAs satsning på issatelliten CryoSat sammanfaller med det internationella polaråret 2007–2009. Inom ramen för polaråret kommer den europeiska satelliten att hjälpa svenska, finska och norska glaciärforskare att kartlägga isströmmar och förskjutningar mellan istäcken på Svalbards glaciärer.

Det internationella forskningsrådet International Council for Science har utsett perioden 2007–2009 till internationellt polarår (International Polar Year). Perioden är särskilt vald eftersom det då är femtio år sedan det senaste internationella polaråret inträffade.

CryoSat kommer att utföra sina mätningar under åtminstone delar av polaråret. En del av verifieringen av satellitens data är att jämföra mätningar med experiment på plats på de relativt varma istäckena på ön Nordaustlandet i ögruppen Svalbard. Här kan forskarna i polarårets projekt hjälpa till, och de kan dessutom själva dra nytta av CryoSats mätningar.

– Vi vill få en bild av de småskaliga processer som bygger upp storskaliga förändringar i klimatet, säger Veijo Pohjola, forskare vid Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet i Sverige.

Isens dolda dynamik

Veijo Pohjolas särskilda intresse är att få en helhetsbild av hur snömassorna förändras i polarområdena, med fokus på Svalbard. Enkelt uttryckt handlar det om att se om snö- och istäckena i polarområdena växer eller krymper. Glaciärerna minskar inte nödvändigtvis bara för att det blir varmare, eftersom värmen också kan leda till mer snöfall.

– Vi måste kartlägga rörelser i isen. Om vi kan mäta och beräkna isflödena och jämföra dem med den mängd snö som faller, kan vi se om isen växer eller krymper, säger Veijo Pohjola.

Om isarna i polarområdena smälter eller inte har stor betydelse för till exempel havsnivån. Än i dag vet inte glaciärforskarna om inlandsisen på Antarktis avger mer smältvatten än den tar emot i snöfall. Det enda verktyget som kan klara av att lösa frågan är satellitmätningar.

– CryoSats interferometrimätningar och radar kan kartlägga isströmmarna och upptäcka om isflödet ut mot isshelferna och produktionen av isberg ökar. Då kan vi uppskatta hur mycket is som försvinner från de stora ismassorna. Kombinerat med hur mycket snö som byggs på kan vi beräkna om landisarna smälter eller inte, hoppas Veijo Pohjola.

Satellitens mätningar måste också kompletteras med mätningar på plats. Glaciärforskarna ska bland annat undersöka isens densitet, temperatur och snökristallernas struktur.

Farliga forskningstrakter

Men varför är just Svalbards nordligaste ö intressant för klimat- och glaciärforskare? En anledning är att området inte är helt outforskat sedan tidigare. Svalbard har en dokumenterad klimathistoria, till exempel genom välstuderade iskärnor. De visar bland annat att det var betydligt varmare i området för ungefär tusen år sedan, det vill säga då vikingarna koloniserade Grönland.

– Vi kan se hur klimatet har förändrats genom historien på Svalbard. Mätningarna som vad som händer nu kan tillsammans med historien ge oss en ledtråd till om vi står inför en stor klimatförändring. Svalbard kan på så sätt bli ett slags förvarningssystem för klimatförändring, eftersom förändringen troligen kommer att synas först på de nordligaste landytorna, som till exempel Svalbard, resonerar Veijo Pohjola.

Veijo Pohjola och hans kollegor planerar att återuppbygga forskningsstationen i Kinnvika på Nordaustlandet. Den gamla forskningsstationen upprättades till det förra internationella polaråret för nästan femtio år sedan.

– Det är bra att ha en bas eftersom det finns strövande isbjörnar i området. Det är otrevliga djur. Inte många människor råkar illa ut, men senast under 1990-talet var det en student som blev uppäten på Svalbard, berättar Veijo Pohjola.

Runt hela polcirkeln

De svenska forskarna kommer att samarbeta med norska och finska forskare i Kinnvika. De ska också ingå i ett större internationellt nätverk av polarforskare som kommer att utföra likadana mätningar samtidigt på olika platser, till exempel i Kanada och Ryssland.

– Detta är till exempel viktigt för att se hur föroreningar sprider sig i atmosfären, säger Veijo Pohjola.

I Kinnvika kommer forskarna också att undersöka iskärnor bland annat för att kartlägga spridning av miljögiftet DDT och jodisotoper från kärnteknisk verksamhet,

– Spridningen av föroreningar säger mycket till klimatologerna om hur partiklar transporteras i atmosfären. Undersökningarna kan svara på frågor om hur det fungerar nu, hur det fungerade förr, och hur det kommer att bli i framtiden, säger Veijo Pohjola.

Slutligen kommer det internationella polaråret inte bara att angripa klimatfrågor och frågor av teknisk eller naturvetenskaplig karaktär. Även humanistiska forskningsområden kommer att söka svar i polartrakterna under 2007–2009. Frågor som söker svar är till exempel hur issmältningen påverkar sjöfarten och avfolkningens effekter.

Copyright 2000 - 2014 © European Space Agency. All rights reserved.