Exakt SMART-krasch syntes från jorden

SMART-1 lunar observations
När bränslet till SMART:s huvudmotor tog slut var det bara en tidsfråga innan satelliten skulle krascha
11 september 2006

Söndagen den 3 september tog den svenskbyggda satelliten SMART-1:s mycket framgångsrika karriär slut. Då kraschade den på en vulkanisk slätt som döpts till "Lake of Excellence". Med det blev SMART den första europeiska farkost som fått närkontakt med jordens satellit.

– Nedslaget skedde precis som planerat, på sekunden, säger Håkan Svedhem på ESA:s rymdcentrum ESTEC i Holland.

Han är egentligen vetenskapligt ansvarig för ESA-sonden Venus Express, men han är också inblandad i SMART-projektet.

Han är inte särskilt förvånad över att de prickade så rätt.

– SMART:s bana var ju välkänd, vi har följt den väldigt noga. Det fanns förvisso en viss osäkerhet, eftersom vi inte var helt säker på hur månens yta låg i förhållande till masscentrum.

Det är runt en himlakropps masscentrum som SMART och alla andra satelliter snurrar. Masscentrum är också relativt lätt att fastställa. Hur himlakroppen sedan är fördelad runt masscentrum kan vara svårare att säga. Det betyder på ren svenska att man inte alltid vet "hur högt över havet" (om det nu funnes något hav på månen) en punkt ligger.

– Men det visade sig att våra antaganden var bra, säger Håkan Svedhem.

Det gjorde att ganska många teleskop var riktade mot platsen som SMART kraschade på, och nedslaget fångades också på bild.

Svenska Odin letar vatten från kraschen

SMART:s nedslag syntes faktiskt från jorden!

Givetvis hade SMART en ordentlig hastighet när den plöjde in i månytan, närmare bestämt 2 kilometer i sekunden eller dryga 7 000 km/t. Men eftersom den slog i månen precis på "botten" av sin ovala omloppsbana så var den vertikala hastigheten endast 70 km/t, vilket betyder att den föll 15 meter under den sista kilometern.

Anledningen till att SMART kraschade var att bränslet till den elektriska jonmotor som var SMART:s huvudmotor sedan ganska länge varit slut. På grund av gravitationella effekter från jorden och solen så tappade SMART därför någon kilometer i höjd för varje omlopp. Genom att på ett listigt sätt använda satellitens styrraketer kunde ESA skjuta upp kraschen tillräckligt länge för att den skulle ske på ett ställe som dels gick att observera och som dels var så geologiskt intressant som möjligt.

En av de saker som SMART:s krasch kanske kan avslöja är om det finns vatten just där. Och här är en annan svensk satellit, Odin, inblandad. Finns det is en bit ner i mångruset – vilket vissa tror – så borde energin i kraschen ha kunnat frigöra det i form av vattenånga, som sedan Odin och andra observatörer skulle kunna se.

Mycket arbete återstår

Heavily cratered region on the Moon
Under de sista omloppen runt månen kunde SMART ta bättre bilder än någon satellit tidigare gjort av vissa områden

En annan av anledningarna till att ESA förlängde SMART:s tjänstgöringstid var för att man på vissa ställen skulle kunna få bilder med bättre upplösning än de kartbilder man hittills haft.

– Vi kommer även att kunna studera den energi som strålar ut från kraschen. Själva nedslaget kommer också att ge ledtrådar till hur kratrarna på månen bidas.

Håkan Svedhem berättar att det kommer att ta ett par år innan materialet från SMART-kraschen är fullständigt färdigbehandlat.

– Men de första resultaten borde komma inom de närmsta månaderna.

Vi återkommer då.

Copyright 2000 - 2014 © European Space Agency. All rights reserved.