Första svenskan på Mars

Ella Carlsson lyckades bli uttagen till att få tjänstgöra på inte bara en utan två av Mars Societys Mars-baser.
8 mars 2006

För Ella Carlsson var det en dröm som gick i uppfyllelse. Hon har tillbringat inte bara en utan två perioder på olika Mars-baser. Nu stod de i och för sig på moder jord, men det var ändå en upplevelse utöver det vanliga.

När Ella Carlsson och de andra på basen klev upp på morgonen tittade de ut över ett öde, stenbemängt landskap. Gamla berg syntes på avstånd. Ute var det torrt och bitande kallt. Vore det inte för ett par detaljer skulle man mycket väl kunna tro att Mars-basen faktiskt låg på den röda planeten. Men himlen var blå, tittade man noga kunde man se snödrivor, och radiokontakten med "markkontrollen" var ögonblicklig.

Mars-basen låg inte på Mars, utan på ön Devon i det kanadensiska Arktis. Men den var ett led i att identifiera problem, arbetsrutiner och besättningens sammansättning för framtida resor till Mars. Ett uttalat syfte är också att skapa opinion för bemannade Marsresor. Bakom basen stod The Mars Society, en privat organisation som drivs av entusiastiska vetenskapsmän och tekniker som arbetar för utforskningen av Mars både genom politisk lobbying och genom att på egen hand stödja idérika forskningsprojekt. Mars-baserna är ett typexempel på det senare.

Fantastisk upplevelse

Basen på Devon var en av fyra planerade Mars-baser, som alla är placerade på platser som ska simulera den miljö astronauter kan möta på Mars – förutom kanadensiska Arktis även i Utah, Australien och på Island. Ella Carlsson har förutom på Devon dessutom varit på basen i Utah.

Det var otroligt roligt! En fantastisk upplevelse. Bara det att få vara med likasinnade som lika mycket som jag vill att vi ska utforska Mars och solsystemet. Men jag insåg också att det inte bara är att åka. Vi har en del att göra innan dess. Vi måste bland annat lösa problemet med besättningens exponering för strålning under resan. Vi måste också få ordning på hur man gör ett korrekt inträde i Mars atmosfär. Vi har tappat lite för många satelliter där. Även om Ella njöt av varje dag på basen så var vistelsen mest arbete.

Ofta började nästa dag redan kvällen före. Då gick vi igenom vad vi skulle göra nästa dag. Vem som skulle leda exkursionerna, vem som skulle göra vad, lägga ut en rutt och så. Alla utomhusaktiviteter krävde att de tog på sig rymddräkt. På själva exkursionerna färdades de till fots eller med hjälp av de fyrhjulingar de hade med sig.

Målet kunde vara att försöka hitta stenbitar som såg intressanta ut för liv, där man kanske kunde hitta fossila rester eller så. Sedan måste vi logga dessa, var vi fann dem, hur de låg och så. Vi måste också se till att plocka upp dem på ett sätt så vi inte kontaminerade dem. På Devon hade de ett avancerat labb som NASA bistått med där de kunde studera de prover de tagit.

Kvällarna gick åt till att skriva rapporter. Jag höll reda på hur långt vi åkte, hur mycket vi åt och drack, hur ofta vi gick på toa och sånt.

Mars-konferens i Kiruna

Mars-basen

Ella Carlsson är doktorand på Institutet för rymdfysik, IRF, i Kiruna. Dit kom hon via en civilingenjörsutbildning på Luleås program för rymdteknik. På IRF var hon nyligen med och arrangerade en vetenskaplig Mars-konferens med en synnerligen meriterad internationell besökarskara som pratade och ställde ut posters om allt från planetologi och solvindens inverkan på den marsianska atmosfären till marsgeologi. Även om konferensen innebar mycket jobb för Ella så glittrar det i hennes ögon när hon pratar om den.

Det har varit som en stor godisaffär! Gerard Neukum som har hand om värstingkameran på Mars Express var där och visade de senaste bilderna. Bland annat bilder på små vulkanområden vid polerna som man inte känt till tidigare och som det kan hända fortfarande är aktiva. Jag satt där och dreglade ...

Viktigt med drömmar och mål

Vistelserna på Mars-baserna gjorde hon under 2002 och 2003. Nu har hennes upplevelser där och hennes engagemang för framtida resor till den röda planeten tagit sig bokform. Under – passande nog – mars månad kommer boken Framåt Mars! ut. Boken är en populärvetenskaplig skildring av hur en resa till mars kan se ut. Det finns också ett kapitel om förutsättningarna för liv på Mars och unika bilder av den röda planeten och det arbete som pågår för att erövra den.

Jag tycker att det är jätteviktigt att få folk att förstå varför Mars är så spännande, varför vi behöver utforska planeten. Det är också viktigt att folk får reda på vad vi gör. Annars blir det lätt en klubb för inbördes beundran. Ella är också med i unga spekulerar, där hon åker också runt och pratar med barn och ungdomar.

Det är ju de som tar över efter oss. Det är viktigt att ge dem drömmar och mål! Det är INTE science fiction att åka till Mars. Antar vi utmaningen så kan vi.

"Because it's there"

Officiella amerikanska beräkningar säger att en bemannad Marsresa skulle kosta 450 miljarder dollar – drygt fyra tusen miljarder kronor. Mars Societys ordförande Robert Zubrin menar dock att siffrorna är missvisande. Han menar att de bygger på att astronauterna skulle ta med sig allt de behöver från jorden. Istället, säger han, ska man i så stor utsträckning som möjligt utnyttja det som finns och går att framställa på plats. Han liknar det vid 1800-talets stora polarexpeditioner som fullastade med förnödenheter och bränsle körde fast i polarisen och besättningar frös ihjäl. Samtidigt levde eskimåer hela sina liv på samma platser. Men även om Zubrin har rätt så kommer en Mars-resa att kosta mycket pengar, och en eventuell permanent närvaro ännu mer. Varför ska vi då åka till Mars?

Ett rymdprojekt är som OS. Forskare och människor från alla länder som kämpar mot ett gemensamt mål, oavsett religion, kön och ålder. Det visar att vi kan göra något vackert tillsammans. Hon menar också att prislappen förvisso är stor, men att det också beror väldigt mycket på vad man jämför med.

Jag har för mig att hela NASA:s budget ungefär motsvarar vad det kostar för USA att hålla sina trupper i Irak i tre månader. Och i ljuset av världens samlade militära utgifter på över tusen miljarder dollar per år – där USA står för nära hälften – blir en Mars-resa kanske inte så oöverstigligt dyr.

Dessutom kan man ju tycka att det vore bättre om vi ägnar oss åt vackra saker som att utforska Mars i stället för att tillverka vapen. Man får heller inte bortse från betydelsen av den här typen av mål för den mänskliga själen, menar Ella Carlsson. Rymdvisionären och science fiction-författaren Arthur C Clarke har sagt "Att besegra de enorma avstånden mellan världarna är en enorm utmaning, men antar vi inte den närmar sig vår arts historia sitt slut." Eller som den brittiske bergsbestigaren George Mallorys berömda svar när han 1924 fick frågan om varför han ville bestiga Mount Everest: "Because it's there"

Copyright 2000 - 2014 © European Space Agency. All rights reserved.