Issituationen i Arktis slår rekord

För första gången någonsin fanns det i slutet av sommaren öppet vatten hela vägen till Nordpolen, via sprickor i isen
2 oktober 2006

För första gången i den nedtecknade historien var det kanske möjligt att åka båt till Nordpolen i slutet av augusti. Både ESA- och NASA-satelliter pekar på en rekordstor sprickbildning i det arktiska istäcket.

Mellan fem och tio procent av den havsis som överlevde sommarens avsmältning i Arktis hade fragmenterats av stormar på sensommaren. Det visar instrumenten på både ESA:s Envisat-satellit och NASA:s EOS Aqua-satellit. Det är i första hand i området som bildas av triangeln Spetbergen–Severnaja Zemlja–Nordpolen som har en mycket lägre iskoncentration än tidigare år.

Mark Drinkwater på ESA:s ocean- och isenhet säger att situationen är olik allt som observerats under tidigare perioder med rekordlågt istäcke. Han håller det inte för omöjligt att en båt hade kunnat åka från Spetsbergen eller norra Sibirien genom vad som i vanliga fall är packis och på så sätt no Nordpolen.

– Liknande har i och för sig förekommit tidigare, säger Ralf Döscher, oceanograf på SMHI. Men vad jag vet inte över en så stor yta.

Hål i isen norr om Alaska

Det uppluckrade istäcket norr om Svalbard är inte den enda Arktiska ovanligheten denna sommar. det amerikanska NSIDC, National Snow and Ice Data Center, har rapporterat om en polynya utöver det vanliga. En polynya är i princip en enorm isvak som öppnat sig i det arktiska istäcket.

I slutet av sommaren öppnades en polynya i Beaufort-havet norr om Alaska. I början av december var den ungefär 100 000 kvadratkilometer stor, eller lite mindre än Lappland. Det enda år man sett en liknande polynya var år 2000, men den var betydligt mindre och låg alldeles i kanten på isen medan årets polynya ligger mitt inne i istäcket.

Forskarna misstänker att ovanliga vindar kan ha bidragit till att isen öppnat sig.

Stadig minskning

Ralf Döscher menar att detta passar in i bilden.

– Satellitobservationer visar att man från sent 70-tal ser en minskning av isens utbredning, som dessutom ökat de senaste åren. Minskningen är ungefär nio procent per 10 år.

Han pekar också på att vi de senaste åren sett ganska många rekordlåga isutbredningar. År 2005 var ett absolut rekord, och även 2002 var ett rekordår.

– Tidigare har vi alltid sett en återhämtning efter varje år, då isen hämtat sig påtagligt efter ett år med rekordlåg isutbredning. Nu efter 2002 så vi för första gången ingen tydlig återhämtning.

Het debatt – i dubbel bemärkelse

Möjligen kommer också september 2006 att sätta rekord i istäckt areal. Även om så inte blir fallet så kommer 2006 att sälla sig till rekordåren

Även grönlandsisen fortsätter att krympa. Från april 2004 till april 2006 tappade det grönländska istäcket nästan 500 kubikkilometer is.

Vad är då orsakerna till de ovanliga isförhållandena i Arktis?

– Det är givetvis ett hett debatterat ämne, säger Ralf Döscher. Man förmodar naturligtvis att det är klimatförändringarna som är boven i dramat. Men det finns långa naturliga oscillationer också. 30-talet var exempelvis en ganska varm period i arktis, med ovanligt höga lufttemperaturer. Så det finns naturliga svängningar också. Ändå ser man att den globala uppvärmningen täcker även Arktis. Det som är svårt är att kvantifiera båda effekter.

Kanske är det så att både naturliga svängningar och uppvärmningen har fingrar med i spelet.

– När vi nu har en uppvärmning över hela klotet är det klart att Arktis drabbas också.

Om fragmenteringen och avsmältningen av Arktis fortsätter innebär det sannolikt problem.

– Börjar isen gå sönder och om på så sätt mer vattenyta exponeras så ökar absorptionen av solljus i Arktis. Det kommer i sin tur att ytterligare öka avsmältningen, det blir en positiv återkoppling.

Copyright 2000 - 2014 © European Space Agency. All rights reserved.