Kalas för Odin och andra tioåringar

Odin skickades upp den 20 februari 2001, och dess uppdrag var planerat att sträcka sig över två år. Nu, tio år senare, fungerar den fortfarande, och levererar ovärderliga data till ozonforskningen, eftersom Odin producerat bland de längsta sammanhängande mätserierna som finns.

Viktigt hålla kvar barnens intresse

Idén att göra jubileet till ett barnkalas dök upp när Katarina Kaudern, kommunikatör på institutionen, tillsammans med Donal Murtagh, en av de forskare som använder Odin-data och Robert Cumming, forskare och kommunikatör vid Onsala rymdobservatorium, satt och fundera på vad de skulle göra inför jubileet.

– Det är viktigt att vända sig till barn tidigt för att gynna intresset för vetenskap, exempelvis astronomi, och inte vänta till sista året på gymnasiet, säger Katarina Kaudern.

Många barn tycker att det är spännande med rymden och satelliter, så kan man använda detta intresse för att visa att rymden faktiskt är något man kan jobba med så kanske fler barn och ungdomar har kvar intresset genom barn- och tonåren, resonerar Katarina Kaudern.

– Jag kan bara gå till mig själv. Hade jag fått hjälp att odla mitt intresse för naturvetenskap som barn hade jag kanske blivit något annat än kommunikatör, säger hon och skrattar.

Så ett riktigt tioårskalas för Odin verkade som en bra idé.

– Forskare brukar fira med sobra möten och långa tal. Vi vill istället bjuda in Odins årsbarn och deras kompisar och föräldrar för att fira på ett annorlunda och roligare sätt, säger Donal Murtagh, som är professor i global miljömätteknik. Det seriösa tar vi vid ett annat tillfälle, fortsätter han.

Bygga Odin-modell och äta rymdtårta

Institutionen hade redan tidigare samarbetat med Göteborgs vetenskapsmuseum Universeum, så det var självklart att börja prata med dem även för detta evenemang. Kalaset hölls på teknikavdelningen Kalejdo på Universeum, där barnen och de vuxna kunde gå omkring och titta på rymdgrejer, titta på bilder från rymden, bygga en pappersmodell av Odin – som de fick ta med hem – och så äta rymdtårta givetvis. Svenska rymdbolaget hade tagit med reservdelar till den riktiga Odin-satelliten som hängde stolt från taket. Gästerna kunde också lyssna på korta populärvetenskapliga föredrag om hur en satellit, fungerar, vad Odin egentligen sett, hur stjärnor och planeter föds och hur man hittar vatten i rymden.

Modellbyggandet var en hit bland barnen, liksom givetvis tårtan och saften. Men alla aktiviteterna var välbesökta, av de totalt ett par hundra besökarna, varav de flesta var barn upp till tio- till tolvårsåldern.

De inblandade från Chalmers tyckte det var en rolig utmaning att rikta sig till barn och deras föräldrar för att berätta om rymden.

– Man måste berätta på ett annat sätt. Men det gick alldeles utmärkt. Man märkte att barnen tyckte att det var spännande, och det var givetvis jättekul, säger Katarina Kaudern. Unga är roliga att ha att göra med för de är så direkta, och frågar verkligen om sånt de undrar över.

Kalaset gav mersmak

Även om arrangemanget i första hand vände sig till barn så gick det utmärkt för intresserade vuxna att delta.

– Det var även många vuxna som hade frågor under föreläsningarna.

Universeum tyckte också att det var en lyckad tillställning, så Katarina Kaudern hoppas på mer samarbete i framtiden.

– Mina tankar gick på högvarv när jag gick hem den dan! Så vi får se vad det kan bli i framtiden. Det behöver ju inte vara så märkvärdigt för att ge mycket.

Tioårig åldring som levererar

Den svenska satelliten Odin byggdes för två ändamål som krävde att den tittade åt olika håll. Den siktade uppåt för att söka vatten och syrgas i universum, och riktades nedåt för att övervaka ozonet i jordens atmosfär och bidra till klimatforskningen. Under sina tio år i rymden har den sett vattenånga från både kometer och nära alldeles nyfödda stjärnor. Och Odin ståtar som sagt med en av de längsta serierna ozonrelaterad mätningar forskarna har tillgång till. Det är denna obrutna rekordserie som gör att Odin fått fortsatt förtroende från svenska Rymdstyrelsen, ESA och andra aktörer.

– Odin har bland annat låtit oss studera skillnaden i hur kloroxid, ClO, uppträder mellan norra och södra polerna, säger Donal Murtagh. Det finns mer ClO nattetid på norra hemisfären för att det oftast är varmare där. Modellerna var inte helt bra på att reproducera detta och Odins mätningar har gjort att det gått att finstämma dem. Sammanställningar av Odins mätningar har överhuvudtaget varit mycket värdefulla för att testa modeller.

De långa tidsserierna från Odin visar till exempel tecken på att ozonskiktet återhämtar sig på högre höjder. Det är vid de höjderna där kloret egentligen förväntades förstöra ozon. Överraskningen för forskarna är att ozonhålet som finns på lägre höjder fortsätter att uppstå som vanligt.

– Det dröjer några år till innan vi kan konstatera förbättringar där, säger Donal Murtagh.

Resultaten från Odin har också varit viktiga för att förstå hur höga moln fungerar. Dessa moln är väldig viktiga för att klimatmodeller ska få strålningsbalansen och därmed temperaturerna rätt. Odin har kunnat mätta upp hur mycket vatten som finns bunden i dessa moln.

– I kombination med data från andra satelliter har vi kunnat studera dygnsvariationen i dessa moln som är en känslig test för hur väl klimatmodeller fungerar, säger Donal Murtagh.