Korallreven hälsokollas från rymden

3 oktober 2005

Australiska forskare har kommit fram till att MERIS-sensorn på Envisat kan avslöja korallblekning ned till tio meters djup. Det innebär att Envisat skulle kunna användas för att två gånger i veckan ge aktuell information om tillståndet för de drabbade reven över hela världen.

Det som ger korallreven deras färg är alger som lever i symbios med de levande korallpolyperna. Korallblekningen innebär att dessa alger stöts bort. Den allt vitare korallen kan dö vilket får följder för hela ekosystemet i revet. Det drabbar i sin tur fisket, turismen i regionen och kustskyddet.

Korallblekningen ökar när temperaturen i havsvattnet överstiger normalt maximum sommartid och vid ökad solinstrålning. Blekningen kan både vara ett lokaliserat och ett allmänt fenomen, och en betydande blekning observerades både 1998 och 2002 kopplat till väderfenomenet El Niño.

"Om korallblekning blir vanligare kan det vara en av de första synliga miljöeffekterna som beror på den globala uppvärmningen" menar Arnold Dekker från CSIRO (Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation) i Australien. "Vi är oroliga för att korallreven kan vara på väg att ta sig över en viktig blekningströskel, och att de inte kommer att kunna växa till igen om de passerar den tröskeln."

I dag observeras blekningen med flyg och båt, men det kan vara svårt att ta sig till vissa rev och i andra fall kan ytorna helt enkelt vara för stora (Stora barriärrevet har en yta på 350 000 kvadratkilometer, jämförbart med hela Sverige), särskilt då processen kan äga rum under bara en halv månad. Blekta koraller kan snabbt koloniseras av blågrönalger och brunalger och blir då mycket svårare att skilja från levande korall.

Ett alternativ till detta är regelbundna, objektiva och heltäckande satellitstudier. På MERIS/AATSR Workshop i Frascati, Italien, under den gångna veckan presenterade arbetsgruppen från CSIRO sina första resultat baserade på data från Envisat MERIS (Medium Resolution Imaging Spectrometer). MERIS tar bilder i 15 spektralområden med 300 m upplösning.

"Korallblekning måste studeras över hela jordklotet", tillägger Dekker. Satelliter med hög upplösning kan bara användas på enstaka rev på grund av kostnaderna och problem med täckningen. Vad vi behövde var ett system med rätt täckning och en bana som gör att passagerna över en viss position återkommer med ett lämpligt intervall, tillsammans med ett tillräckligt antal spektralband och tillräckligt hög känslighet. Det finns inget bättre alternativ än MERIS."

Arbetsgruppen har studerat revet vid Heron Island i den södra änden av Stora barriärrevet, där det även finns en forskningsstation som är knuten till University of Queensland. Med MERIS i fullupplösningsläget kunde man observera förändringar i utbredningen av levande korall som stämde överens med en känd blekning. För varje 300 m-pixel som motsvarar ett fullständigt koralltäcke på en meters djup kan man i teorin upptäcka en blekning av den levande korallen på 2 procent. MERIS bör även vid tio meters djup kunna avslöja blekningar på 7–8 procent.

"MERIS i fullupplösning täcker in hela världen inom loppet av tre dagar men den verkliga flaskhalsen för en global övervakning kan i stället vara möjligheten att bearbeta alla data", konstaterar Dekker. "Det kan dock vara möjligt att använda satellitsensorer som mäter temperaturen på ytvattnet, t.ex. AATSR på Envisat (Advanced Along Track Scanning Radiometer), för att kunna prioritera områden med störningar av havstemperaturen och fokusera MERIS-baserade blekningsstudier på dessa områden."

Copyright 2000 - 2014 © European Space Agency. All rights reserved.