Kortvarig närkontakt för Giotto

 Giotto and Halley's comet (artist's impression)
13 mars 2006

För tjugo år sedan, natten mellan den 13 och 14 mars 1986, upplevde ESA:s rymdsond Giotto ett kort möte med Halleys komet. Giotto var den första ESA-farkost som färdades bortom en omloppsbana runt jorden och ut i den interplanetariska rymden. Den ingick i ett ambitiöst internationellt projekt för att lösa gåtorna och mystiken kring Halleys komet.

Äventyret inleddes den 2 juli 1985 när Giotto sköts upp med en Ariane 1-raket (färd V14). Efter tre varv runt jorden tändes sondens egen motor och skickade ut sonden i en interplanetär bana. Åtta månader senare, den 12 mars 1986, kunde sonden efter en färd på nästan 150 miljoner kilometer med sina instrument för första gången påvisa vätejoner från Halley. Avståndet till kometen var då 7,8 miljoner kilometer.

Giotto mötte kometen ungefär ett dygn senare, då den passerade bogchocken i solvinden (det område där det uppstår en chockvåg när partiklarna i solvinden tvingas bromsa ner från överljudsfart till underljudsfart). När Giotto så gick in i den stofttätaste delen av kometens koma började kameran ombord följa det ljusaste objektet i synfältet – kometkärnan.

Spänningen steg vid den europeiska rymdkontrollen i Darmstadt i Tyskland när man tog emot de första suddiga bilderna och de första data. De tio experimentteamen skärskådade den nya informationen och försökte få fram en preliminär analys.

Den första av 12 000 stoftpartikelkollisioner registrerades 122 minuter före den närmaste passagen. Kameran fortsatte att leverera bilder fram till dess att avståndet hade minskat till ungefär 2 000 km, då antalet stoftkollisioner steg mycket brant och sonden passerade genom en stråle av material som strömmade ut från kometkärnan.

Sonden färdades nu med en hastighet på 68 kilometer i sekunden i förhållande till kometen. När 7,6 sekunder återstod till den närmaste passagen kolliderade sonden med en ”stor” partikel (på hela 1 gram) och började rotera. Bildskärmarna blev svarta när sonden tillfälligt förlorade kontakten med jorden. TV-publiken och de nervösa forskarna i Giotto-teamet trodde ett tag att det värsta hade hänt, men till allas stora förvåning började det åter dyka upp sporadiska strömmar av information. Giotto var fortfarande ”i livet”!

Under de följande 32 minuterna lyckades den robusta sondens styrraketer stabilisera rörelsen och kontakten återupprättades fullständigt. Vid det laget hade Giotto passerat på endast 596 kilometers avstånd från kärnan och var åter på väg ut i den interplanetariska rymden.

Den förbluffande slagtåliga lilla rymdsonden fortsatte att skicka hem vetenskapliga data under ytterligare 24 timmar på sin väg ut i solsystemet. Den sista stoftkollisionen detekterades 49 minuter efter den närmaste passagen. Det historiska mötet tog så sin ände den 15 mars, när forskarna stängde av de olika experimenten ombord på Giotto.

För mer information:

Gerhard Schwehm, ESA Rosetta Project Scientist
E-mail: gerhard.schwehm @ esa.int

Copyright 2000 - 2014 © European Space Agency. All rights reserved.