Långlivad solspanare får förnyat förtroende

Det finns fem så kallade lagrange-punkter i systemet solen–jorde
Det finns fem så kallade lagrange-punkter i systemet solen–jorden, L1–L5
30 maj 2006

SOHO har spanat på solen sedan 1995. Nu har ESA beslutat att förlänga livet på trotjänaren ytterligare några år, till många solforskares stora glädje.

– SOHO har varit fullständigt fantastisk, säger Henrik Lundstedt. Vi har lärt oss så mycket nytt. Så det är väldigt roligt att ESA beslutat att avsätta pengar för att driva SOHO längre.

När ESA och NASA i slutet av 1995 sköt upp solobservationssatelliten SOHO var det i första steget tänkt att den skulle operera i två år. Men 1997 förlängdes uppdraget till 2003 eftersom SOHO varit så spektakulärt framgångsrik, och 2002 fick SOHO ytterligare fyra år. En viktig anledning till detta var att det skulle ge satelliten möjlighet att följa en hel solfläckscykel, som löper på elva år.

Att SOHO får leva ytterligare en tid är också viktigt för helioseismologiska studier, det vill säga studier av solens inre "geologi", något man gör genom att studera vågrörelser som fortplantar sig genom solen.

– För sådana mätningar behöver man så långa och kontinuerliga tidsserier som möjligt. Med dessa långa tidsserier hoppas vi kunna se ända in i solkärnan, säger Henrik Lundstedt, solastronom vid Lunds universitet.

Nu har alltså ESA beslutat att satelliten ska få fortsätta sin verksamhet till december 2009.

På slak lina mellan Jorden och solen

SOHO har sin hemvist i Jordens allra yttersta gränsmarker, där Jordens och solens gravitation balanserar varandra. Vid denna punkt, L1, som ligger 1,5 miljoner kilometer mot solen från Jorden räknat, kan SOHO observera solen med evig dag, utan att skuggas av Jorden eller månen.

– För solvindmätningar är L1. Därifrån tar det ungefär en timme innan partiklar från solen kommer fram till jorden, vilket betyder att det går att göra prognoser av rymdväderseffekter. För helioseismiska mätningar, som kräver väldigt stabila förhållanden, fungerar även L1 utmärkt.

L1 är dock ingen stabil punkt, så det går inte att bara placera en satellit där och tro att den ska ligga kvar. Men genom att gå i en långsam bana runt själva L1-punkten går det att hålla positionen med relativt små medel.

– En nackdel för SOHO med att ligga i L1 är dock att dataöverföringen inte är optimal. Efterföljaren till SOHO, Solar Dynamics Observatory, SDO, kommer inte att placeras i L1 utan i en lutad geosynkron bana ovanför New Mexico. Därifrån kan vi ta ner data i realtid – en CD med data var 36:e sekund!

SOHO har varit matnyttig som få

SOHO har revolutionerat solforskningen. Resultat från satelliten har resulterat i över 2 400 artiklar i vetenskapliga tidskrifter. Foto:SOHO EIT Consortium; SOHO är ett samarbetsprogram mellan ESA och NASA.

SOHO har inte bara levt ett ovanligt långt liv, utan ett också delvis kvalfyllt sådant. Ett halvår efter uppskjutningen tappade markstationen nämligen kontrollen över satelliten. Efter tre månaders hårt arbete återfick man herraväldet och alla tolv instrumenten visade sig vara mer eller mindre oskadda. Två av de tre gyroskop som skulle stabilisera satelliten sade dock upp sig, och det tredje ett halvår senare.

Man var därför tvungen att ta fram ett mjukvarubaserat system för att stabilisera satelliten. SOHO blev då den första satellit som stabiliserats längs alla tre rotationsaxlarna utan gyroskop, vilket i sig var ett tekniskt genombrott.

Därefter har SOHO gått som ett urverk. Drygt 2 300 forskare har använt data från solobservatoriet i sin forskning, vilket har resulterat i över 2 400 artiklar i vetenskapliga tidskrifter. Under de senaste två åren har SOHO figurerat i vetenskapliga artiklar varenda arbetsdag.

– Anledningen till att SOHO blev en sådan framgång var framförallt det geniala valet av instrument, säger Henrik Lundstedt. Tre instrument som observerar vad som händer på och under solytan, sex instrument som observerar vad som händer i koronan och tre instrument som observerar vad som händer i solvinden. Detta gör att vi kan följa ett fenomens orsak under ytan, när utbrottet sker, och slutligen studera när solplasmat och strålningen kommer fram till Jorden och ger upphov till alla slags rymdväderseffekter.

Solmeteorolog och kometjägare

Bland de resultat SOHO levererat under sitt dryga decennium i tjänst är att den försett solforskarna med de första bilderna någonsin av en stjärnas konvektionszon, vilket är den yttre delen av solen där energin från de interna kärnprocesserna transporteras via turbulens. SOHO har också visat hur solfläckarnas struktur under solytan ser ut. Den har även levererat synnerligen detaljerade och exakta mätningar av temperatur, struktur, inre rotation och gasflöden i solens inre. Dessutom har satelliten upptäckt helt nya solfenomen, som koronavågor och soltornados – gigantiska versioner av våra jordiska tornados.

Sist, men definitivt inte minst, så har SOHO revolutionerat rymdväderprognoserna.

– SOHO har haft en oerhörd betydelse för dem. Vi har bland annat med hjälp av helioseismiska mätningar lyckats få bilder av vad som sker på solens baksida. Finns ett aktivt område med solfläckar på solen så har vi kunnat ge varningar 1–2 veckor innan fenomenen kom fram på solsidan vänd mot Jorden.

Eftersom solfläckarna är en del av de fenomen som driver rymdvädret är detta givetvis synnerligen betydelsefullt.

– Detta och mycket annat kommer vi att kunna använda för ännu bättre prognoser när uträkningarna blir tillräckligt snabba, vilket kommer att ske med efterföljaren SDO, som ska skjutas upp i augusti 2008. Förutom sin primära uppgift som solspanare har SOHO dessutom varit en veritabel guldgruva för kometforskarna. Med sina över 600 nyupptäckta kometer är den regerande titelhållare. En sann mångsysslare alltså.

Copyright 2000 - 2014 © European Space Agency. All rights reserved.