Med Bert Bolin har en gigant gått ur tiden

Bert Bolin är död. Han avled 30 december 2007 efter en tids sjukdom. Bert Bolin blev 82 år.

Bert Bolin var till utbildningen meteorolog, och professor i meteorologi vid Stockholms universitet 1961–1990. Men Bert Bolin spelade också en oerhört stor roll för svensk rymdforskning och för den internationella klimatforskningen. Utan Bert Bolins insatser är det tveksamt om IPCC blivit till. Bert Bolin låg också bakom de allra första raketexperiment som utfördes i Sverige.

En av de svenska raketpionjärerna

Den svenska rymdforskningen tog fart på allvar i slutet av 50-talet. Viktigt var ett möte som dåvarande utrikesrådet Sverker Åström sammankallade 8 april 1959 för att överlägga om vilken roll Sverige skulle spela i den nybildade FN-kommittén för världsrymdens fredliga användande. En av de som Åström kallat till mötet var den relativt nydisputerade Bert Bolin. Han var då föreståndare för Internationella meteorologiska institutet i Stockholm, det som idag är MISU, Meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet.

Han var även en av ledamöterna i den Svenska kommittén för rymdforskning som bildades 6 maj samma år, och var en av de första som lämnade förslag på experiment till kommittén. Han förslog att man skulle undersöka de nattlysande moln som finns på höjder mellan 75 och 90 kilometer.

Detta resulterade i de första svenska rymdskotten. Den första raketen steg till väders i Nausta sydväst om Jokkmokk 14 augusti 1961. Det var den första i en serie raketer som sändes upp från Nausta och sedermera det närliggande Kronogård i början av 60-talet. Bert Bolin var chef för projektet.

Bert Bolin stod även tillsammans med nobelpristagaren i fysik Hannes Alfvén för de viktiga kontakter med NASA som gjorde att Sverige billigt fick tillgång till raketer för de tidiga raketexperimenten.

Bert Bolin var också en av de första med att påpeka att man med fördel kunde använda ballonger för att studera fenomen i de lägre delarna av den övre atmosfären.

Engagemanget i den svenska rymdverksamheten ledde till att Bert Bolin också satt med i den Forskningsrådens rymdnämnd som 1964 efterträdde kommittén för rymdforskning.

Vetenskaplig direktör i ESA:s föregångare

Svensk rymdforskning siktade tidigt ut i Europa. Bert Bolin var vetenskaplig representant i vetenskaps- och teknikgruppen i COPERS, Commission Préparatoire Européenne de Recherche Spatiale, en av ESA:s föregångarorganisationer när organisationen bildades i mars 1961. Han var också med och författade ett förslag på ett ambitiöst sondraketprojekt för att undersöka den övre atmosfären.

Bert Bolin var även ledamot i den ESRO-kommitté tillsatt av Ecklesiastikdepartementet som utredde det svenska deltagandet i ESRO, European Space Research Organisation, som grundats i mars 1964. Han utsågs 1965 till vetenskaplig direktör i ESRO – en av organisationens viktigaste poster.

De tidiga strävandena efter att använda satelliter för väderinformation ledde till att ICSU (International Congress of Scientific Unions) 1964 bildade Kommittén för atmosfärsforskning (Committee on Atmospheric Sciences, CAS) där Bert Bolin blev dess förste ordförande.

CAS initierade sedan 1967 Global Atmospheric Research Programme, GARP, och även där valdes Bert Bolin som förste ordförande. GARP lyckades samla forskare från hela världen, vilken var en bedrift under höjden av det kalla kriget.

IPCC mycket Bert Bolins förtjänst

Nationellt är kanske Bert Bolins största insatser just som en av initiativtagarna till den svenska rymdverksamheten. Men internationellt är hans största insats den han gjort för klimatforskningen och för arbetet med att föra ut kunskapen från den till beslutsfattare och allmänhet. Vissa menar att han betytt mer än någon annan enskild person för våra kunskaper om klimatet och att han varit förtjänt att få del av det nobelpris som IPCC tillsammans med Al Gore tilldelades 2007, något som pristagarna inte var sena att påpeka.

Rajendra Pachauri, IPCC:s ordförande och den som tog emot priset å organisationens vägnar bjöd in Bert Bolin att vara med och ta emot priset vid ceremonin i Oslo, men den sviktande hälsan satte käppar i hjulet för detta. När Al Gore kom in i riksdagen under pristagarnas besök i december gick han rakt fram till Bert Bolin och tackade honom för att han startat den process som nu belönats med fredspriset.

Han organiserade 1974 den första internationella konferensen som syftat till att bilda World Climate Research Programme (WCRP), som sedermera startade 1980. Mellan 1985 och 1986 var han ordförande för den tillfälliga kommitté som föreslog bildandet av International Geosphere Biosphere Programme, IGBP, för att studera globala förändringar. IGBP bildades sedan 1986.

Han var en ledande figur vid den konferens i Österrikiska Villach 1985 där forskare från hela världen för första gången på allvar diskuterade klimathotet. Det var Bert Bolins förtjänst mer än någon annan att resultaten – som förbigicks av media – blev till ett globalt manifest. Han skrev en 500-sidig rapport där han varnade för att "temperaturstegringen under den första halvan av 2000-talet kan bli större än under någon annan period av mänsklighetens historia". Han övertygade sedan också chefen för UNEP (United Nations Environment Programme) att anta rapportens slutsatser.

FN:s klimatpanel IPCC bildades som en direkt följd av konferensen i Villach. Bert Bolin var dess förste ordförande, en post han innehade i tio år, från 1988 till 1997.

Att han lyckades så väl med det svåra arbetet att dra igång det internationella klimatarbetet berodde på att han både var en meriterad och framstående forskare och en enastående skicklig diplomat.

Bert Bolin beskyllde ofta politikerna för att använda detaljskillnader i forskares åsikter som en ursäkt för att inte göra någonting när forskningen så entydigt pekade åt ungefär samma håll. Han menade att "det är bättre att göra ungefär rätt nu än att göra exakt rätt senare" när det kanske är för sent.

Prisbelönt forskare

Som forskare lämnade Bert Bolin viktiga bidrag till numeriska väderprognoser, där han började arbeta 1950. Han tillbringade då ett år vid Princeton och arbetade bland annat med John von Neumann på de första datoriserade väderprognoserna med hjälp av ENIAC, den första elektroniska datamaskinen.

Han bidrog också till att starta forskningsområdet biogeokemiska cykler, och stod bakom flera banbrytande forskningsresultat om koldioxidens betydelse i atmosfären. Han började tidigt göra beräkningar på hur länge koldioxid stannar i atmosfären. Detta arbete inspirerades bland annat av den svenske fysikern och nobelpristagaren Svante Arrhenius som redan vid sekelskiftet påpekat att koldioxiden från förbränningen av fossila bränslen kommer att påverka klimatet.

Han var också den förste prominente klimatforskaren som menade att 450 ppm koldioxid i atmosfären var den gräns vi borde sträva att inte gå över. Vid den tiden ansågs allmänt 550 ppm vara tillräckligt. Idag är nästan hela forskarvärlden överens om 450 ppm.

Bert Bolin fick inte officiellt del av nobelpriset, trots att han varit med i diskussionerna kring priset åtskilliga gånger. Han tilldelades dock åtskilliga andra utmärkelser, som Tyler-priset, Blue Planet-priset och Carl-Gustaf Rossby-medaljen, det amerikanska meteorologsamfundets högsta utmärkelse.

Bert Bolin disputerade vid Stockholms universitet 1956. Han publicerade ca 170 artiklar och böcker och var medlem i nio vetenskapsakademier. Han var aktiv inom klimatarbetet till sin död.