Deep Impact

Nasa lyckades med precis det de föresatt sig: att med 37 000 kilometer i timmen träffa kometen Tempel 1 med Deep Impacts 370 kilo tunga kollisionssond. Allt tyder på att nedslaget skedde som planerat, och kollisionen skickade upp ett moln av gas och dammpartiklar från kometen.

Det blev – precis som man hoppats på – lilla julafton för alla kometforskare på den amerikanska nationaldagen 4 juli. Deep Impacts kollisionssond, ett 370 kilo tungt halvklot av koppar, slog ungefär 05:52 GMT in i kometen Tempel 1.

Sonden förångades fullständigt vid kollisionen, som gav upphov till en explosion motsvarade 5 ton trotyl. Explosionen kastade upp ett moln av gas och partiklar, större än astronomerna räknat med. Detta gjorde att kometen på kort tid ökade 6 gånger i ljusstyrka. Att effekterna blev så stora beror förmodligen på att kometens skorpa är svagare än man räknat med och att själva kometen är ännu skörare och porösare än man trott.

Materialet som kastades ut av explosionen har med största sannolikhet inte sett dagens ljus sedan solsystemets allra tidigaste barndom, för 4,6 miljarder år sedan. Detta är också anledningen till att astronomerna är så intresserade av kometers innanmäten – det är en av få direkta ledtrådar till denna tidiga epok.

Rosetta bevakade kollisionen

Forskarna har bland annat sett spår av hydroxyljoner i molnet från kollisionen. Hydroxyljoner bildas när solstrålningen slår sönder vattenmolekyler. Att det finns vatten (i form av is) på Tempel 1 är i och för sig inte förvånande, och i linje med ESA-sonden Rosettas tidigare observationer av kometen.

Deep Impact-projektet består av två delar, dels kollisionssonden och dels en moderfarkost där de flesta instrumenten sitter. Själva smällen observerades både av moderfarkosten och av den kamera som fanns på kollisionssonden. Den senare tog bilder under hela inflygningen, även om den vid några tillfällen blev förblindad av det skräp som kometen omger sig med. Den sista bilden tog kollisionssonden endast tre sekunder före nedslaget och visade vad som verkar vara kratrar på den nästan svarta ytan.

Kollisionen har observerats av en mängd olika instrument, från rymdsonder som den svenska Odin till rymdteleskopet Hubble och mängder av jordbaserade instrument.

Även om forskarna kan konstatera att Deep Impact uppfyllt alla förhoppningar så kommer det att dröja ett tag innan bokstavligt talat dammet lagt sig och man rett ut vad alla mätningar egentligen visat.