Oceanövervakning med utrustning från Saab Ericsson Space

Jason-1
Jason-1
11 december 2001

Jason-1 är en jordobservationssatellit som kommer att ge oss mer kunskap om världens oceaner. Den skickades upp den 7 december 2001 från Kalifornien. Satellitens centrala datahanteringssystem har levererats av Saab Ericsson Space.

Saab Ericsson Space har utvecklat och tillverkat satellitplattformens centrala elektronikfunktion, det största system som man hittills byggt. Det är ett så kallat all-in-one-system. Det innebär att enheterna är integrerade i ett enda system som har tre huvuduppgifter. Systemet övervakar och kontrollerar alla funktioner ombord, håller ordning på satellitens position i omloppsbanan och fungerar som massminne för datalagring. Saab Ericsson Space har också levererat satellitens S-bandsantenner för markkommunikation.

– Den största utmaningen i projektet har varit att detta är det största integrerade systemet som vi har byggt, säger Iréne Svensson, informationschef på Saab Ericsson Space. Dessutom är satelliten väldigt liten. Vi har fått utveckla vårt systemtänkande för att få systemet så litet och lätt som möjligt men ändå klara alla påfrestningar.

Teknisk kompetens och tillgänglig forskning

Projektet som sådant har inneburit att Saab Ericsson Space kan fortsätta att hålla en mycket hög kompetens nivå inom datahanteringssystem. Iréne Svensson berättar att teknikutvecklingen inom svenska företag medför att svenska forskare tillgång till resultaten från forskningssatelliterna som utnyttjar tekniken. Dessutom hoppas hon att det nya datahanteringssystemet kan bli en kommersiell framgång.

– Vi har utvecklat vår kompetens i det här projektet, vilket är något som vi tar med oss till kommersiella projekt i framtiden. Vi hoppas att systemet till exempel ska kunna användas till uppföljare av Jason 1-satelliten, berättar Iréne Svensson.

Jason-1 blir den första av en serie satelliter för jordobservation och forskning. Jason-1 flyger i en cirkulär bana på drygt 1 300 km höjd. Satelliten mäter ca 1 x 1 x 2 meter och väger 500 kg.

Jason-1 kommer under tre till fem års tid att förse forskarna med information om världshavens topografi med hjälp av en radarhöjdmätare. Satelliten är också utrustad med andra instrument för faktainsamling om havsytans nivå och strömmarnas årstidsbundna förändringar och de effekter de har på klimatet. I och med att kunskapen om det globala samspelet ökar kan bland annat väderprognoser bli säkrare. Jason-1 är en uppföljare till Topex/Poseidon, satelliten som förutsåg El Niño fenomenet 1997–1998.

Samarbete ger skarpare bild

Den nya satelliten kommer att samarbeta med andra amerikanska jordobservationssatelliter. Det innebär bland annat att forskarna kommer att samköra data från flera olika instrument som flyger på olika satelliter. Samkörningen kommer att ge en mer komplett bild av jorden och jordens klimat än vad en enda satellit kan bidra med.

Framför allt vill forskarna som använder Jason veta om och hur förändringar beror på luftföroreningar och utsläpp eller om klimatförändringarna beror på något annat. Jason kommer förhoppningsvis att kunna öka kunskapen om detta globala samspel.

Jason-1 ska utreda det globala samspelet mellan väder, vatten och vind. Satelliten är utrustad med ett radarinstrument som mäter vattenytans nivå. Havets nivå ger också ett indirekt mått på hur varmt vattnet i havet är eftersom vattenytan höjs när temperaturen ökar.

Den stora fördelen med att studera dessa fenomen från en satellit är att man kan undersöka stora delar av jordytan på en gång. Det gör det möjligt att upptäcka svåra klimatförändringar som till exempel El Nino på ett tidigt stadium. Då finns det också möjligheter att begränsa skadeverkan av dessa fenomen.

JASON-1 är ett samprojekt mellan amerikanska NASA och franska rymdstyrelsen CNES.

Copyright 2000 - 2014 © European Space Agency. All rights reserved.