Odin ska spåra vatten i månsmäll
Den svenska satelliten Odin ska hjälpa NASA att se om det kan finnas vatten vid månens sydpol. Skulle det visa sig att det finns vatten där kan det vara avgörande för kommande månbaser.
NASA planerar att i början av 2009 låta ett utbränt raketsteg och en efterföljande rymdsond krascha på månens sydpol. Det två ton tunga utbrända raketsteget väntas plöja en tjugo meter bred och tre meter djup krater i månytan och slunga ut 250 ton månmateria.
Raketsteget slår ned först och följs inom fyra minuter av rymdsonden LCROSS som flyger igenom molnet och analyserar det innan den själv kraschar på månen. Samtidigt skall molnet observeras från teleskop på jorden och i rymden – bland andra det svenska rymdobservatoriet Odin.
Om det finns is vid någon av månens poler kan det få stor betydelse för möjligheterna att upprätta en permanent bas på månen. Även den svenskbyggda teknikdemonstratorn SMART-1 – som blev den första ESA-farkost som nådde månen – studerade månens polområden, delvis av samma skäl.
Långlivad över alla förväntningar
Detta är inte första gången Odin observerar resultatet av att en rymdfarkost från NASA avsiktligt krockar med en annan himlakropp. När rymdsonden Deep Impact den 4 juli 2005 träffade kometen Tempel 1 tittade Odin på och såg hur en ström av vattenånga lämnade kometen.
Odin har sedan uppsändningen 2001 haft två uppdrag, astronomi- och atmosfärforskning. Astronomiuppdraget avslutades våren 2007 och nu ägnar sig Odin på heltid åt att studera atmosfären, i synnerhet ozonskiktet men Odin undersöker även mängden moln och aerosoler i stratosfären.
Odin var konstruerad för två års drift men är nu inne på sitt åttonde år i bana runt jorden. Satelliten har fungerat så bra och levererat så bra data att Rymdstyrelsen med partnerländerna Finland, Frankrike och Kanada fortsatte finansieringen långt längre än planerat. Även ESA har gått in med pengar för att Odin ska få fortsätta sitt uppdrag, och det är tack vare ESA som Odin nu kan hjälpa till att bevaka månen.
