Solen påverkar inte klimatet

Tack vare det svenska solteleskopet har det gått att fotografera mindre detaljer på solytan än någonsin tidigare
22 september 2006

Svenska solforskare har varit nycklar i den forskning som lett fram till att en internationell forskargrupp nu kan säga att solens effekt på klimatet sannolikt är försumbar. Resultaten bedöms som så viktiga att en bild från det svenska solteleskopet fick pryda omslaget på den ansedda tidskriften Nature, där resultaten publicerades.

En svenska bild pryder omslaget på vetenskapstidskriften Natures senaste nummer. Bilden är tagen av det svenska 1-meters solteleskopet på La Palma av stockholmsastronomen Dan Kiselman. Bilden hör till artikeln "Variations in solar luminosity and their effect on the Earth's climate".

Det har pågått en livlig debatt om hur stor solens inverkan på klimatet är. Eftersom solen till syvende och sidst står för i princip all energi som tillförs klimatsystemet så kan givetvis även små variationer i solens instrålning påverka klimatet märkbart. I ljuset av den pågående och allt intensivare klimatdebatten är det givetvis högintressant att få så bra koll som möjligt på detta.

Fläckig sol är ljusare

Variationerna i den energi solen strålar ut beror i första hand på två företeelser – solfläckar och solfacklor. Solfläckar är manifestationer av magnetiska fenomen på solen, och fläckarna blir vanligare när solen närmar sig toppen av sin 11-åriga aktivitetscykel. Fläckarna gör att solytan blir mörkare, och sänker alltså energiutstrålningen.

Men för några decennier sedan upptäckte man att solen tvärtom blir ljusare när den är aktiv. Astronomerna började då på allvar intressera sig för facklorna, och det visade sig att de ökade utstrålningen mer än fläckarna blockerade den.

En nyckel för att kunna fastställa detta var det nya svenska solteleskopet på La Palma.

– När det gäller facklorna var det observationer med vårt teleskop som ligger till grunden för de simuleringar som visat att man förstår hur facklorna uppkommer, säger Göran Scharmer på observatoriet i Stockholm. Det har funnits modeller från mitten av sjuttiotalet. Men det har inte funnit tillräckligt bra observationer eller simuleringar för att man ska kunnat avgöra vilken som stämmer, för att man ska kunnat förstå mekanismen, varför facklorna är ljusare och man får mer utstrålning trots fler fläckar.

Det som satte igång den riktiga forskningslavinen på just detta område var också en bild som Göran Scharmer tog. Tiotusenkronorsfrågan blev då vilken effekt detta hade i det långa loppet. Ligger solen bakom den senaste tidens uppmätta uppvärmning av jordytan?

Solen bidrar inte till uppvärmningen

I artikeln konstaterar författarna, två europeiska och två amerikanska forskare, att det är osannolikt att solen påverkat klimatet.

– Våra resultat pekar på att, sett över det senaste århundradet, klimateffekter orsakade av människan med råge överväger effekterna av förändringar i solens ljusstyrka, säger en av författarna, Tom Wigley från USA:s National Center for Atmospheric Research.

Han och hans kollegor säger att den 0,07-procentiga ökningen av solens ljusstyrka i toppen av aktivitetscykeln är för lite för att annat än försumbart kunna bidragit till den uppmätta globala uppvärmningen.

Studien sträcker sig tusen år tillbaka i tiden. För att kunna mäta längre tillbaka än 70-talet har forskarna använt indirekta effekter av solstrålningen. Man har bland annat mätt på radioaktiva isotoper som produceras av solstrålningen och som sedan frusits in i de stora inlandsisarna i norr och söder.

Forskarna lämnar dock in en brasklapp. Det finns mer spekulativa effekter som inte går att utesluta, som är bundna till solens utflöde av magnetiserad plasma och till solens ultravioletta utstrålning. Man vet att att det senare varierar i en annan takt. Men preliminära resultat pekar snarare mot en överraskande dålig korrelation mellan solens ultravioletta strålning och den globala temperaturen. De påpekar dock att mer forskning på detta område behövs.

Världens bästa teleskop

Det svenska 1-metersteleskopet på La Palma såg solens ljus för första gången 2 mars 2002, och togs i drift i allvar två månader senare.

En meter kan verka fjuttigt för ett teleskop, men för att vara ett solteleskop är det svenska instrumentet en jätte. Det finns ett solteleskop i världen som är lite större.

– Men det är byggt på 60-talet, säger Göran Scharmer. Så det är en gammal konstruktion och bildkvalitetmässigt långt underlägset vårt teleskop.

Det som gör det svenska solteleskopet så bra är bland annat att det har en så kallad adaptiv spegel. Den korrigerar för den oskärpa som orsakas av jordatmosfären 1000 gånger per sekund. Detta gör det möjligt för forskarna att observera och fotografera mycket mindre detaljer på solens yta än vad som tidigare varit möjligt. Det svenska solteleskopet är det första solteleskop som designats med sådan teknik.

Copyright 2000 - 2014 © European Space Agency. All rights reserved.