Solens nya ljusskygga granne

bruna dvärgen
Så här tänker man sig att den nyupptäckta bruna dvärgen ter sig, med stjärnan den kretsar kring i bakgrunden
31 mars 2006

Astronomer vid det europeiska sydobservatoriet har hitta en ny innevånare i grannskapet. Det är en oansenlig så kallad brun dvärg som inte är mycket varmare än en kokplatta. Än så länge hör den till en relativt liten skara, men en skara som lär komma att utökas kraftigt de närmaste åren.

Ett internationellt forskarteam vid det europeiska sydobservatoriet i Chile har upptäckt en ny granne till solen. Observationen gjordes i maj i fjol, men information om upptäckten släpptes först den 22 mars i år, för att resultatet skulle hinna igenom den sedvanliga akademiska granskningen.

Den nu upptäckta himlakroppen cirklar runt den lilla svala stjärnan SCR 1845-6357 på 12,7 ljusårs avstånd. Det gör den till solens 36:e närmaste granne, men stjärnsystemet den hör till är det 24:e närmaste. Skillnaden beror på att många stjärnor i solens grannskap är dubbla, precis som stjärnor i allmänhet.

Det märkliga med den nyupptäckta innevånaren i solens kvarter är att det är en så kallad brun dvärg, och en ovanligt kall brun dvärg dessutom.

– Men de här kalla bruna dvärgarna är nog ovanliga i första hand för att de är svåra att observera, säger Göran Olofsson.

Göran Olofsson är astronom på Stockholms observatorium, där han bland annat arbetar med att undersöka områden där stjärnor bildas för att se vad stjärnor har för massfördelning när de bildas.

Den nya upptäckten är den tredje närmaste bruna dvärgen. De två som ligger närmare kretsar kring den sollika stjärnan Epsilon Indi, 11,8 ljusår bort.

Stjärnor som inte blev

övergången från stjärnor till planeter
De här fyra objekten visar hur astronomerna tänker sig övergången från stjärnor till planeter

Bruna dvärgar är på ett sätt misslyckade stjärnor, himlakroppar som inte lyckades samla på sig tillräckligt med massa för att stabila kärnreaktioner ska kunna starta i deras inre. Efter en kort period i sin ungdom då de bränner sitt lilla förråd av tungt väte, deuterium, så är de dömda att kallna allt medan de sakta drar ihop sig.

Viktmässigt ligger de bruna dvärgarna mellan Jupiter och solen. Astronomerna beräknar att den här har en massa på mellan 9 och 65 gånger Jupiters. Solen har som jämförelse en massa på ungefär 1 000 gånger Jupiters, och för att bli en riktig stjärna måste en himlakropp ha runt 80 gånger Jupiters massa.

Märkligt nog är alla bruna dvärgar ungefär lika stora, det vill säga har ungefär samma diameter, vilket är ungefär samma diameter som Jupiter. Samma sak gäller även de minsta och därmed rödaste och kallaste stjärnorna. Ju massivare de blir, desto mer hoptryckta blir de.

Egentligen är benämningen "brun dvärg" missvisande, eftersom de är djupröda, men beteckningen "röd dvärg" var redan upptagen av de minsta stjärnorna – de bruna dvärgarnas fullgångna storasyskon – när de första upptäcktes, så då fick det bli brun istället.

De osedda massorna

Med sina 750°C (vilket motsvarar ca 1000 K) är den nyupptäckta dvärgen en av de svalaste bruna dvärgarna man upptäckt.

– Alla bruna dvärgar har i princip samma temperatur när de bildas, uppåt 3000 K, säger Göran Olofsson. Sedan kallnar de med tiden, och de mindre kallnar givetvis fortare. Men de kallnar fortast i början, och man ska tänka på att även Jupiter fortfarande producerar lika mycket energi som den tar emot.

Med tanke på hur få bruna dvärgar astronomerna hitta skulle man kanske kunna tro att de är rätt sällsynta. Men så är det nog inte.

– Det har visat sig att många av de stjärnor vi ser kommer att bli bruna dvärgar. När de är unga lyser de ju rätt bra. Vi räknar med att det finns ungefär lika många bruna dvärgar som det finns andra, vanliga stjärnor. Så av de närmaste 100 stjärnorna känner vi idag till kanske hälften. Vi kommer nog att hitta ganska många fler de närmaste åren, säger Göran Olofsson.

Copyright 2000 - 2014 © European Space Agency. All rights reserved.