Stort pris för mörk materia

29 september 2005

Nobelpriset är det största pris som delas ut av svenska organisationer. Men det är inte det enda. Det Crafoordpris som HM Konungen den 21 september delade ut ligger inte långt efter. Det delades ut till kosmologerna James E. Peebles och James Gunn, båda från det amerikanska Princeton-universitetet, samt sir Martin Rees från universitetet i Cambridge, England. De får priset ”för deras bidrag till förståelsen av universums storskaliga struktur”.

Årets Crafoordpris delades som seden bjuder ut på Kungliga vetenskapsakademien, som också utser pristagare. Prissumman på 500 000 USD delas lika mellan pristagarna. I samband med prisutdelningen hölls den så kallade Crafoorddagen. Där ska pristagaren eller pristagarna hålla en offentlig föreläsning, och i anslutning till dagen anordnar akademien ett internationellt vetenskapligt symposium med ett tema inom det forskningsområde årets pristagare kommer ifrån.

Årets pristagare fick priset för enastående insatser inom kosmologin, vilket fritt kan översättas till universums uppbyggnad. Kosmologin handlar alltså om det allra största som finns – galaxer, galaxhopar och hopar av galaxhopar – och rör sig med avstånd på miljarder ljusår och pratar om den tid när universum var 0,00000000000000000000000000000000001 sekunder gammalt.

Universum – en dammtuss

Tar man de kraftfullaste instrumenten astronomerna har till förfogande och blickar så långt ut i rymden som möjligt så ser universum ut ungefär som en enorm dammtuss. Det mesta är tomrum, och materien – galaxerna och galaxhoparna – ligger samlade i stråk och "trådar". Detta har astronomerna känt till ganska länge, men inte varför det är så. De tre pristagarna har alla varit synnerligen viktiga för att komma en lösning närmare.

Astronomerna har länge vetat att det finns en kosmisk bakgrundsstrålning, som är en rest från Big Bang. Denna strålning är som de kvardröjande vibrationerna från en enorm kyrkklocka som ringde för länge sedan. Genom att studera ojämnheter i denna strålning kan astronomerna bilda sig en uppfattning om hur jämnt fördelad materien var i begynnelsen. Ur denna ojämnhet måste nämligen den struktur vi kan se idag ha sprungit. James Peebles förutsade några av de viktigaste egenskaperna hos denna bakgrundsstrålning redan på 60-talet. Han var också en av de första som insåg betydelsen av den mörka materian.

Mörk materia

Universums utveckling från Big Bang
Universums utveckling från Big Bang

När astronomerna mäter och väger universum konstaterar de att det mesta av universum är osynligt. Den synliga materien utgör bara några procent av universums totala massa, resten är mörk materia. Det har länge funnits två varianter på förklaringar på vad denna är. Den ena förutsäger att det rör sig om så kallad "varm mörk materia", vilket betyder att det är partiklar som är lätta och rör sig snabbt. Den andra ville i stället se "kall mörk materia", det vill säga tunga partiklar som rör sig relativt långsamt.

Peebles har varit en av de främsta förespråkarna för den kalla mörka materian, och de datasimuleringar som gjorts de senaste åren ser ut att ge honom rätt.

Gunn har arbetat mycket med galaxbildning. Han har också föreslagit observationella tester för att kunna spåra kandidater till den mörka materien. Gunn har också varit drivande i ett antal projekt som syftat till att förstå hur galaxer bildades i det tidiga universum. Till dessa projekt hör bland annat Hubbleteleskopet och den pågående Sloan Digital Sky Survey, den hittills mest omfattande tredimensionella kartläggningen av universum.

Rees har också arbetat med galaxbildningen. Han var också en av de första som insåg hur viktig den mörka materien var för utvecklingen av universums storskaliga struktur, det vill säga just de trådar och stråk vi idag kan se att materien är samlad i. Rees idéer har varit en stor inspirationskälla för de otaliga datorsimuleringar av universums utveckling som gjorts på senare år. Martin Rees har dessutom författat åtskilliga populärvetenskapliga böcker.

Förutom att sir Martin Rees är Kunglig Astronom i England och adlad, så är han från och med i år även representant i det brittiska överhuset.

Crafoord-stiftelsen

Anna-Greta och Holger Crafoords fond stiftades 1980 med syfte att främja grundforskning inom matematik, astronomi, biovetenskap (företrädesvis ekologi), geovetenskap och polyartrit (ledgångsreumatism). Detta sker bland annat genom att stiftelsen varje år delar ut ett internationellt pris till förtjänta vetenskapsmän. Första gången Crafoordpriset delades ut var 1982, då i matematik.

Men stiftelsen delar också forskningsanslag till enskilda personer eller institutioner i Sverige. Stiftelsen har sedan starten mottagit mer än 16 500 bidragsansökningar och lämnat ut över 750 miljoner kronor i bidrag för olika ändamål. År 2004 delade Crafoordska stiftelsen ut cirka 44 miljoner till vetenskaplig forskning och undervisning.

Copyright 2000 - 2014 © European Space Agency. All rights reserved.