Svensk Mars-forskning på Svalbard

NASA:s Phoenix-landare lyfte för några veckor sedan mot Mars. Där ska den gräva i den permafrost som finns under den röda planetens enorma nordliga slätt, Vastitas borealis. Syftet för forskarna är att lära sig mer om vattnets roll på Mars.

Det pågår mycket annan forskning som en del av Phoenix-uppdraget, på betydligt närmare håll. Ett av dessa projekt är helsvenskt, och leds av Institutet för rymdfysiks Ella Carlsson.

Att Ella Carlsson driver ett projekt som detta är knappast förvånande. Hon har deltagit i två av Mars Societys Mars-baser, där en grupp "astronauter" under extrema förhållanden försökt efterlikna ett verkligt bemannat Mars-uppdrag för att få välbehövliga erfarenheter inför den verkliga bemannade resa till Mars som är planerad något eller några decennier i framtiden. Hon är också doktorand vid Institutet för rymdfysik i Kiruna, även om hon ligger i startgroparna för att flytta till Karolinska institutet i Stockholm för att forska på effekten av långvarig tyngdlöshet.

Bäckraviner – på Mars

Det projekt Ella Carlsson leder är en del av det internationella polaråret, IPY. Hon och två kollegor har just kommit tillbaka från Svalbard, där de studerat bäckraviner. De två andra deltagarna är Henrik Johansson från Stockholms universitet och Andreas Johnsson från Göteborgs universitet. Ella Carlsson tycker att projektet har varit ett strålande exempel på samarbete över vetenskapsgränserna.

– De ansvariga för den svenska delen av IPY har varit ytterst hjälpsamma!

Det är nu sju år sedan Mars Global Surveyor fotograferade de första av vad som såg ut att vara bäckraviner på Mars. Det var heller inga uråldriga formationer, utan de såg ut att ur ett geologiskt perspektiv ha bildats väldigt nyligt.

– De ser ut att ha bildats av vatten, säger Ella Carlsson. Detta är lite förvånande, med tanke på att lufttrycket är för lågt för att flytande vatten ska kunna existera på Mars yta. Temperaturen för låg också.

Det visade sig dessutom att en av dessa raviner hade ändrat utseende när man fotograferade den några år senare. Allt detta gör ravinerna till de mest intressanta formationerna på Mars.

– Men vi har ju inte varit där och tittat, vilket gör det svårare att förstå vad det är för formationer.

Stöd från NASA

Att åka till Svalbard för att studera bäckraviner är ett sätt att minska problemet med att ingen kunnat åka till de marsianska ravinerna och titta. Svalbard är en ganska bra analog till Mars. Det är kallt, torrt och stenigt, och precis som på Mars så ligger permafrosten bara en bit under den kärva ytan.

Att just Svalbard blev målet för en sådan expedition var delvis en slump.

– Jag såg bäckraviner på Svalbard som liknade de marsianska när kajakade förra sommaren, berättar Ella Carlsson. Så jag satte samman ett team för att studera dem närmare.

Så Ella Carlsson och hennes kollegor har gjort diverse mätningar på Svalbards bäckraviner, och de har placerat ut instrument.

– Vi kommer tillbaka nästa år för att göra fler mätningar. Expeditionen i år var ganska mycket en förberedelse.

De hade också med sig en radar för att mäta om det finns en vattenreservoar under ytan, en så kallad aquifer.

Instrumenten kommer från Chris McKay på NASA. Han är en av NASA:s ledande planetforskare, en av de huvudansvariga för Phoenix, och har varit till stor hjälp för projektet.

– Han tyckte att det här kunde ge viktiga resultat, säger Ella Carlsson.

Det var också meningen att han skulle ansluta på Svalbard, men han fastnade i ett annat projekt i det kanadensiska Arktis.

Kurs i isbjörnssäkerhet

Gruppen gjorde sina mätningar inte så långt ifrån Långyearbyen. Ella Carlsson förklarar att expeditionen gick bra.

– Vi träffade inte på en enda isbjörn!

Men faran från de vita jättarna fanns alltid med i bakgrunden.

– Vi hade två vapen med oss i gruppen, och vi hade gått en kurs i isbjörnssäkerhet innan vi gav oss ut med våra tält, berättar hon.

Nästa sommar planerar Ella Carlsson att åka tillbaka för att avsluta projektet med Svalbards bäckraviner.