Svenska Prisma-satelliterna på väg till uppsändningsplatsen

1 juni 2010

De svenska Prisma-satelliterna har nu anlänt till uppsändningsplatsen i Ryssland. Där förbereds de nu för uppsändningen, som är planerad till 15 juni. Huvuduppgiften för satelliterna är att testa och kvalificera nya svenska tekniska innovationer för kommande satelliter.

Prisma-teknikerna räknar nu ner dagarna till deras skötebarn, de två Prisma-satelliterna Mango och Tango ska stiga till väders på en rysk Dnepr-raket från kosmodromen Dombarovskij utanför Yasny i södra Ryssland. Huvuduppdraget för satelliterna är att kvalificera nya tekniker för rymdbruk, tekniker som ska kunna leda till kommersiella framgångar för de inblandade svenska företagen.

Prisma är ett sätt för de svenska företagen att komma runt ett hönan-och-ägget-problem inom rymdtekniken: Så länge systemen inte är flygtestade är det svårt att sälja in dem för rymduppdrag, men för att få den eftersträvade flygkvalificeringen måste man ha gjort rymduppdrag.

Prisma är leds av svenska Rymdbolaget i samarbete med Frankrike, Tyskland och Danmark. Projektet är huvudsakligen finansierat av Rymdstyrelsen tillsammans med dess tyska och franska motsvarigheter DLR och CNES.

ESA är inte direkt inblandat i projektet men är väldigt intresserade av många av de tekniker Prisma ska testa. Är Prisma framgångsrik kan det mycket väl hända att de tekniska lösningar som Prisma demonstrerar dyker upp på ESA-satelliter.

Prisma testar ett effektivare och säkrare drivmedel

Prisma-satelliterna färdigställs inför uppsändningen 15 juni.

Transporten till och genom Ryssland snubblade en aning på de ryska tullen, vilket gjorde att den tog lite längre tid än planerat. Men satelliterna kom fram, och nu ligger man återigen på tidsschemat efter heroiska insatser från teknikerna, inte minst i renrummet, där de ibland inte hunnit gå ut för att äta utan fått matas genom ett kabelhål!

Satelliterna ska bland annat testa nya metoder för formationsflygning. Genom att med stor noggrannhet flyga flera små satelliter parallellt istället för enstaka stora kan det gå att exempelvis konstruera rymdteleskop med bättre prestanda.

Med ombord på Prisma finns också ett helt nytt drivmedel till styrraketer, HPGP, som har flera egenskaper som gör det betydligt bättre än det hydrazin som är vanligast idag. Hydrazin är extremt giftigt och farligt för miljön, cancerframkallande och mycket instabilt. Allt detta gör att det är besvärligt och därför dyrt att hantera. Med HPGP, eller High Performance Green Propellant, kan man eliminera många av hydrazinets nackdelar.

– När man tankar med hydrazin måste man arbeta i helt förseglade rymddräkter, berättar Rolf Möllerberg från ECAPS, det svenska företag som tagit fram HPGP.

När det gäller HPGP räcker det om personalen har gummihandskar på sig. HPGP är också stabilt och 30 procent effektivare än hydrazin. Bränslet som produkt beräknas ha ett marknadsvärde på närmare en miljard kronor per år.

Drivsystem i en golfboll

Prisma
Med hjälp av Prisma ska flera tunga europeiska aktörer testa avancerad formationsflygning.

Prisma ska också testa en miniatyriserad raketmotor som kan leda till nya rymdprodukter baserade på kiselbaserad mikromekanik. Det är Uppsalabaserade NanoSpace som ska testa ett miniatyriserat attitydkontrollsystem – system som ser till att satelliter är rätt orienterade i rymden.

Nanospace minimotor ser inte så mycket ut för världen. Det är ett golfbollstort metallklot på en metallfot. Men i klotet sitter en drygt millimeterstor raketdysa och fyra små, små brännkammare, ventiler och annan stödutrustning för raketmotorerna.

Klotens hjärta är sex precisionstillverkade kiselskivor.

– Varje kiselskiva inbegriper flera hundra processteg där vi mönstrar, belägger och etsar, säger Tor-Arne Grönland, VD för NanoSpace. Det är svårt och dyrt, och vi har ett tiotal patent på processen. Vår teknik är unik i Europa.

Prisma kommer också att testa en helt ny typ av instrument för att mäta massan på partiklar i rymden. Instrumentet heter PRIMA, och huvudansvaret för instrumentet har Institutet för rymdfysik, IRF, medan Chalmers tillverkar en av nyckelkomponenterna.

Uppvisning av svensk teknik och kunnande

Prisma-satelliterna ger svenska företag möjlighet att testa och kvalificera nya tekniker i rymden som ska kunna säljas kommersiellt till internationella rymdföretag.

– Svensk rymdindustri har redan en bra position i Europa och med Prisma har vi ytterligare stärkt den, säger Olle Norberg, generaldirektör Rymdstyrelsen.

Rymdbolaget är huvudleverantör för satelliterna och de står bland annat för projektledning, satellitdesign och utveckling av navigationssystem. De kommer även att sköta test och drift när satelliterna är i bana. Så även för Rymdbolaget har Prisma varit en enastående möjlighet att sätta några fjädrar i hatten. De har fått möjligheten att visa att de kan ansvara för och driva ett komplicerat satellitprojekt med bidrag från många länder.

Bland övriga svenska underleverantörer finns RUAG Space Sweden som bidragit med struktur och delar av elektroniken samt Omnisys, som står för kraftsystemet.

Copyright 2000 - 2014 © European Space Agency. All rights reserved.