Aurora-programmet är ESA:s program för utforskning av en långsiktig europeisk strategi för att utforska de himlakroppar som kan härbärgera spår av liv. Den 2 maj träffades ett antal svenska forskare för att diskutera det svenska deltagandet i Aurora.

Aurora är ett synnerligen ambitiöst program som ska utgöra en plattform för den europeiska utforskningen av solsystemet och sedan genomföra den. Målet är i första hand månen, Mars och asteroiderna, som ska besökas av både europeiska robotsonder och europeiska astronauter.

Informationsutbyte

Ett av de stora målen för Aurora är att söka efter liv i solsystemet – nu levande eller fossilt. Därför kommer Aurora-farkosterna att föra med sig sofistikerade exobiologiska experiment. Här vill givetvis svenska exobiologer gärna vara med.

Som ett led i att få ett bättre underlag för svenskt deltagandet ordnade därför Rymdstyrelsen ett möte i början av maj. Man ville veta hur svenska forskargrupper engagerade i exempelvis astrobiologi, planetologi och forskningsnära teknikutveckling ser på Aurora-programmet.

– Syftet var dels att informera forskarna om vad som händer på ESA-sidan, berättar Per Magnusson, som för Rymdstyrelsens räkning sitter som svensk delegat i den programkommitté som bland annat har Aurora på sitt bord. Vi på Rymdstyrelsen fick i gengäld en väldigt god bild av forskarnas intressen. Några hade också skickat in svar på en "call for ideas" för ett projekt efter ExoMars.

ExoMars nästa stora Aurora-projekt

I dagarna pågår en genomgång av ExoMars-projektet, som är nästa stora delmål inom Aurora-projektet. ExoMars ska sätta ner en marsbil, en rover, på ytan, som ska rulla omkring och söka efter spår av nu existerande eller tidigare existerande liv. För detta kommer den att föra med sig 8–16 kg exobiologiska instrument. Genomgången skall räta ut frågetecken, som bärraket, mängden vetenskapliga instrument ExoMars kan ta, och frågan om eventuell kretsare kring Mars.

– Det kom tyvärr inte med några svenska instrument på rovern, säger Per Magnusson. Men blir det en kretsare också så kan vi kanske få med instrument där.

Även efter ExoMars finns det gott hopp om svenskt deltagande i Europas fortsatta utforskning av solsystemet.

– Det finns både astrobiologer och andra som passar in i kommande program. Om Europa till exempel väljer att delta i NASA:s kommande månfärder så är det en möjlighet. Där kommer det att vara viktigt att göra en bas så oberoende som möjligt och utnyttja resurserna som finns på plats. Där kan svensk forskning passa in.