Tord Lundblad och Bert Bolin under pressvisningen 9 augusti 1961

I dagarna är det 45 år sedan det första svenska rymdskottet. Det skedde år 1961 i den lappländska ödemarken utanför Jokkmokk, i den dåvarande Robotbyråns regi. Till jubileet återvände några av deltagarna till uppskjutningsplatsen.

I början av september träffades ett trettiotal svenska rymdpionjärer i Kronogård Vildmark några mil söder om Jokkmokk. Anledningen var att det då var 45 år sedan den första svenska raketen steg mot skyn, den 14 augusti 1961 klockan 22.10.

Platsen för uppskjutningarna var det militära robotskjutfältet RFN, Robotbyråns försöksplats i Norrland – närmare bestämt från en plats som heter Nausta.

I år, 45 år efter premiärskottet, var många av de som var inblandade på den tiden tillbaka i Nausta för att minnas den historiska händelsen. Mannen bakom återföreningen var Sven Grahn, ett av de tunga namnen inom Rymdsverige ända sedan skotten för knappt femtio år sedan.

– Det var jag som hittade på besöket. Bakgrunden är ganska enkel. Sedan jag gått i pension på deltid har jag mer tid att ägna mig åt Sveriges rymdhistoria – ett ämne som intresserar mig. Föra året bestämde jag mig för att leta reda på var skjutplatsen i Nausta var belägen och lyckades efter mycken möda hitta den gamla platsen.

Ville skapa konstgjorda nattlysande moln

I detta rör sköts den första svenska raketen upp

Syftet med Nausta-skottet och de efterföljande uppskjutningarna var att ta reda på hur så kallade nattlysande moln bildas. Dessa är de högst liggande molnen som finns, och förekommer på ca 85 km höjd. De har fått sitt namn av att de bara syns när solen gått ner och lyser på molnens undersida, som då blir lysande mot den mörka kvällshimlen. När solen är uppe är molnen för tunna för att synas.

Vid tiden för Nausta-skottet visste man inte mycket om de nattlysande molnen. Raketen som då sköts upp skulle skapa ett konstgjort moln. I noskonen satt en sprängladdning omgiven av jod och magnesiumoxid (talk). När laddningen exploderade påŠ cirka 85 km höjd skulle kemikalierna skapa ett konstgjort moln på mellan 100 och 1000 meters storlek. Man skulle sedan observera molnet från marken och jämföra mätresultaten med observationer av naturliga nattlysande moln.

Sprängladdningen detonerade emellertid aldrig, så de besvikna pionjärerna kunde inte observera något moln. Programmet fortsatte sedan året efter med ett utvidgat försöksprogram som bestod av sju raketer.

Dessa uppskjutningar skedde dock från torpet Kronogård strax utanför Robotbyråns provområdes sydöstra hörn.