Titan förlorar sin atmosfär – svenska forskare i Science

ESA:s rymdsond Cassini levererar spännande resultat från Saturnus måne Titan
13 maj 2005

Forskare vid Institutet för rymdfysik (IRF) presenterade i dag den 13 maj resultat i tidskriften Science som pekar på att den stora månen Titan sakta förlorar sin kväverika atmosfär.

Titan krockar med jätteplaneten Saturnus magnetfält och den elektriska gasen i magnetfältet. Det innebär att det blåser rejält kring Titan – vindhastigheten går upp mot ca 100 km/s! De starka vindarna medför att Titans övre atmosfär dras ut i en lång svans medströms och gradvis försvinner bort från månen.

Preliminära uppgifter från de två första Titanpassagerna med Cassini tyder på att ca 5 x 1025 partiklar per sekund eroderas bort. Det motsvarar 2–3 kg materia per sekund.

– Men vi kommer att få bättre uppgifter senare. Cassini kommer ju att passera Titan i storleksordningen femtio gånger till och då får vi en bättre bild av hur mycket som försvinner från atmosfären ut i rymden, säger docent Jan-Erik Wahlund, på Insitutet för rymdfysik i Uppsala.

Titan

Förlusten på några kg per sekund låter inte så mycket, men över årmiljarderna så rör det sig om flera gånger dess nuvarande atmosfär. I dag har Titan ett yttryck som är 1,5 gånger jordens. Studierna av Titan kan därför ge viktiga ledtrådar till kunskapen om vår egen planets atmosfärutveckling.

Forskarna från IRF har också bekräftat en annan upptäckt, nämligen att Titans övre atmosfär är en kemisk fabrik för en komplicerad organisk kemi. Titans tjocka atmosfär består till största delen av kväve och metan. Kvävemolekylerna slås sönder av den energirika strålningen från solen och från partiklar bundna i Saturnus enorma magnetfält.

Titans atmosfär liknar vår egen atmosfär vid tiden för livets uppkomst för cirka fyra miljarder år sedan. Därför tror forskarna att den övre atmosfären kan ha spelat en viktig roll i hur livets byggstenar bildades här på jorden.

Rymdfysikprogrammet vid IRF i Uppsala bidrar med ett av många moderna mätinstrument ombord på Cassini – en s.k. Langmuirsond. Det är ett slags väderstation för elektriskt laddad gas som ger uppskattningar på densitet, temperatur, sammansättning och hastighet hos atmosfären.

Langmuirsonden är en del av ett större instrumentpaket (Radio & Plasma Wave Science, RPWS). Instrumentpaketet är ett samarbete mellan forskargrupper i USA, Frankrike, Sverige, England och Österrike.

Vill du läsa artikeln i Science?

"Cassini Measurements of Cold Plasma in the Ionosphere of Titan", Science (vol. 308, no. 5724, 13 maj 2005). Författare från IRF: J.-E. Wahlund, R. Boström, G. Gustafsson, A. I. Eriksson, M. W. Morooka, R. Gill, M. Andre och L. Eliasson.

Mer information:

Docent Jan-Erik Wahlund, IRF Uppsala, tel. 018-471 5946, jwe@irfu.se

Copyright 2000 - 2015 © European Space Agency. All rights reserved.