Tomas Hode svensk representant på amerikansk astrobiologikonferens

Tomas Hode
Tomas Hode var först i Sverige med att disputera på en astrobiologisk avhandling
18 maj 2006

Sveriges första konferens i astrobiologi har i dagarna gått av stapeln. En av de som dragit i trådarna för att den ska bli till är den förste svensk som disputerat i ämnet, Tomas Hode. Han var även på konferensens amerikanska storasyster, AbSciCon.

Astrobiologi är studiet av liv i universum, hur det utvecklats och vart det kan leda. Självklart tar ämnet avstamp i livet på Jorden, eftersom det är det enda ställe vi vet att det finns liv. Filosofiskt och metafysiskt är det förmodligen en av de allra äldsta kunskapssökanden människan känner till, men som vetenskaplig disciplin är den bara ett par år gammal. Sveriges första astrobiologikonferens, som på grund av sin internationella deltagarskara gick under det engelska namnet "Origin and Distribution of Life in the Universe – a Nordic Perspective", gick av stapeln 8–11 maj i Stockholm. Den europeiska astrobiologiorganisationen EANA höll sin femte konferens i Budapest i oktober ifjol, och nyligen avhandlades den fjärde amerikanska AbSciCon, som dock är den äldsta, eftersom den bara går vartannat år mot EANA-konferensens varje år.

En av deltagarna på AbSciCon var Tomas Hode, den förste svensk som disputerat på en astrobiologisk avhandling. Han disputerade vid naturhistoriska riksmuseet men är nu Post Doc vid Portland State University i Portland, Oregon.

– Jag var där och presenterade en poster, och var med på en annan, med en av mina studenter. De handlade om kopplingen till det tidiga livet på Jorden, där jag framförde ett litet ifrågasättande om det tidiga livet på jorden. Min students poster handlade om en metod som vi kan få bättre kunskap om det tidiga livet med.

För samman vetenskaperna

AbSciCon 2006 lockade knappa tusen deltagare – att jämföra med den svenska konferensen ungefär hundratalet – ett antal som Tomas Hode tycker var perfekt.

– AbSciCon var precis lagom stor. De större vetenskapliga konferenserna blir lätt opersonliga och det blir svårt att passa ihop det så man blir nöjd. Samtidigt är detta Den Stora Astrobiologikonferensen. Det är den bästa konferens som finns, säger han och ler.

Ett av de stora diskussionsämnena under konferensen var den diskussion som pågår om att kongressen ska skära i budgeten för NASA, och då kommer även astrobiologin att få en släng av sleven. Inget är bestämt än, samtal med kongressledamöterna pågår fortfarande.

– Men en intressant sak som konstaterades under konferensen var att NASA påpekade att astrobiologi ÄR deras kärnverksamhet. "Det är den som motiverar vår andra verksamhet".

Vad är det då som är så intressant med astrobiologi?

– Förutom att det är en chans att få svar på frågor som om vi är ensamma i universum och så menar du?, säger han och skrattar. Det för samman vetenskapsområden som biologi, geologi och astronomi på ett nytt och spännande sätt. Det är verkligen frontlinjeforskning. Vi får ständigt nya data som vi aldrig haft tillgång till, från rymdsonder och annat. Varje dag finns det nya saker att kasta sig över.

Går det att vara multidisciplinär?

Vissa säger att den som är utbildad i en disciplin ofta har svårt att ta till sig kunskap från andra discipliner och menar att det därför är viktigt med utbildningsprogram i exempelvis astrobiologi för att få fram äkta multidisciplinära forskare.

Varför är det viktigt med multidisciplinära forskare då? Jared Diamond, evolutionsbiolog och Pulitzervinnare menar att om man skulle samla ihop alla experter som behövs för att förstå huvuddragen i mänsklighetens historia så skulle de inte kunna skriva denna historia, och skulle de mot förmodan åstadkomma en historia så skulle ingen begripa den. För att kunna göra denna typ av syntes behövs forskare med en genuint multidisciplinär bakgrund, enligt Diamond.

Men Tomas Hode menar att man måste nyansera detta lite grann.

– Man måste skaffa sig en rejäl forskarkompetens inom ett område. Inom dagens forskning måste man läsa så länge, läsa så mycket litteratur, innan man kommer till forskningsfronten att man inte kan ha en spjutspetskompetens inom flera områden. Man kan inte lära sig allt. Däremot måste man fostras att kunna kommunicera med andra områden.

Detta är också något som synts och utvecklats under AbSciCons korta historia. Forskarna som är där och pratar har med tiden lagt sig till med ett något annat språk och en något annan inställning vid den multidisciplinära gryta som AbSciCon är. Stockholmskonferensen har kanske en bit kvar att gå. Vissa deltagare tyckte att nivån var lite ojämn, att en del av talarna talade som till sina ämneskollegor och att de alltså riskerade att tala över huvudet på en stor del av åhörarskaran. Följaktligen var det på tiden att de svenska astrobiologerna tog detta initiativ. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.

Copyright 2000 - 2014 © European Space Agency. All rights reserved.