Sverige fick prata med Fuglesang

7 september 2009

Christer Fuglesang fick även tid att prata med sina landsmän under sitt uppdrag till den internationella rymdstationen ISS. Två gånger till och med. Första tillfället kom under en presskonferens med besättningen natten mellan fredag 4 september och lördag den 5 september.

Mitt i bistraste natten hade mediarepresentanter en chans att ställa sina frågor till Christer och den övriga besättningen från en lokal i Stockholm där man hade en direktlänk till rymdstationen.

– Jag är verkligen överraskad över att så många kom, säger Rosita Suenson, informationsansvarig på ESA. Vi hade representanter från åtta olika media här, inklusive en som rest in från Norge. Det visar vilket rymdintresse som finns, fortsätter Rosita Suenson. Kul!

Nostalgisk inför sista rymdpromenaden

Christer fick givetvis frågor om sina rymdpromenader. Han är numera med marginal den ESA-astronaut som gjort flest.

– Det var väldigt spännande att få komma ut på rymdpromenad igen. När man gled ut genom luckan kändes det lite pirrigt. Man får gärna känslan att "här gäller det att hålla i sig", fast man egentligen bara flyter med rymdstationen.

Hans andra rymdpromenad under STS-128 blir förmodligen Christers sista. Den låg bara timmar in i framtiden vid presskonferensen.

– Det känns både bra och kanske lite nostalgiskt. Jag ska försöka njuta det bästa jag kan, samtidigt som vi måste koncentrera oss på att göra arbetet.

Christer Fuglesang är inte nödbedd om ESA och NASA ber honom flyga till ISS en tredje gång.

– Men jag tycker också att det är dags för andra som kommer efter att få göra det. Jag är fantastiskt glad över de möjligheter jag fått, chansen att få komma upp hit två gånger. Det är helt otroligt.

Inga gränser syns från rymden

Stationen har förändrats ganska mycket sedan förra gången han var uppe.

– Den har blivit nästan dubbelt så stor. Där vi sitter nu till exempel så har vi en jättekorsning och kan åka däråt i säkert 50 meter, sa han och pekade bakom ryggen på de samlade besättningarna. Sen kan vi åka åt andra hållet till Discovery, och till vänster och till höger till andra delar av stationen. Vi kan även åka nedåt, där vi har vår temporära modul, MPLM:en, som vi hade med oss på Discovery.

Christer Fuglesang har vid flera tillfällen sagt att vyn över jorden är en av de mest fantastiska upplevelserna under en rymdpromenad. Den känslan hade inte bleknat trots att han fått njuta av den fler gånger än någon annan europé.

– Du flyger runt jorden ett varv på 90 minuter. Det gör att du verkligen känner hur liten den är. Här på ISS är vi människor från fem olika länder och olika kulturer. Vi arbetar hårt tillsammans för allas bästa, och man hoppas att vi kan göra samma sak på jorden.

Christer Fuglesang har genom DN ett schackparti gående med ett stort antal svenska schackspelare. Under frågestunden fick Christer leverera sitt senaste drag i denna schackutmaning. Och en utmaning har det verkligen blivit för den svenske astronauten.

– Min taktik är nog att försöka köra bästa möjliga försvar. Det är mycket jobb att göra här uppe, så man får inte så mycket tid att tänka igenom saker. Så det har väl inte alltid varit de bästa dragen på sistone, sa han och såg lite bekymrad ut.

Finurliga frågor

Ett andra tillfälle att svara på frågor från nyfikna svenskar fick Christer Fuglesang på söndagkväll den 6 september. Denna gång var frågeställarna betydligt mindre men desto fler. Den svenske radioamatören Eskil van Loosdrecht hade lyckats arrangera en tio minuter lång frågestund via amatörradio, där elever från Sätraskolan i Stockholm fick ställa sina frågor till Christer.

Som vanligt levererade barnen minst lika finurliga frågor som de vuxna, professionella reportrarna.

– Den jag tyckte var mest fascinerande var ett barn som frågade om det inte är mycket miljöförstöring att åka till rymden, säger Eskil van Loosdrecht.

Andra frågor var om man blir röd i ansiktet när man hamnar upp och ner i rymden, hur en bönplanta skulle växa i rymden och om man kan klara sig utan rymddräkt i rymden om man får luft.

– Den finurligaste frågan som barnen inte hann ställa var om vattnet flyter runt som en bubbla i magen när man druckit, tyckte Eskil van Loosdrecht.

Ett av barnen frågade om den vajande flaggan som syns på film från månlandningarna under Apolloprojektet.

– Hur kunde den vaja om det inte finns någon luft?

Det är ett av de vanligaste argumenten från de som hävdar att månlandningarna aldrig skett utan är en gigantisk konspiration. Som vanligt när det gäller konspirationsteorier är verkligheten mycket enklare. Flaggan hade en metallstång längs överkanten som höll den utspänd. När astronauterna reste flaggan gungade det fria hörnet på flaggan som en pendel på den luftlösa månytan. Detta tillsammans med att den var lite knölig från att ha varit packad under resan gjorde att den "fladdrade". På andra filmer från månlandningarna hänger flaggan blick stilla.

Barnen växer enormt

Sätraskolan i Stockholm har  en stor majoritet elever med invandrarbakgrund. Eskil van Loosdrecht tyckte det var en viktig poäng att det var elever som inte kom från en vanlig svensk medelklasskola som fick prata med Christer.

– Det har varit så mycket negativa skriverier om invandrare den senaste tiden, med Rosengård och allt vad det är. Så jag tyckte det var väldigt viktigt att de här barnen fick vara med på det här.

Han kunde också se hur fantastiskt barnen tyckte att det var.

– Man kan se hur ungarna växt enormt!, säger Eskil van Loosdrecht. Det tyckte det var jättekul. Bara det är en belöning i sig för mig för den tid jag lagt ner. Den där glädjen.

– Även om de inte funderar på att bli astronauter kanske de vill läsa materialfysik för att lära sig tillverka metaller som står emot hettan från raketmotorerna. Jag har sett skoltrötta barn som blir engagerade. Jag har träffat en elev som var med på frågestunden förra gången Christer var uppe. Hon hade inte tänkt läsa naturvetenskap på gymnasiet, men på grund av kontakten med Christer ändrat hon sig, och det går bra för henne. Effekterna är så mycket mer än bara rekrytera nya astronauter.

Christer Fuglesang var själv väldigt engagerad i att få frågestunden till stånd.

– Christer sa på eget initiativ till NASA att "om det kan hjälpa så gör jag det på min off-duty time". Det säger något om honom som person, sa Eskil van Loosdrecht.

Nätverket drivs av engagerade astronauter

Frågestunden var möjlig tack vare det så kallade ARISS-nätverket. ARISS står för Amateur Radio on International Space Station. Det är ett projekt som drivs av amatörradiointresserade astronauter och kosmonauter på den internationella rymdstationen. Tack vare ARISS kan besättningen på ISS när de är lediga prata med amatörradioentusiaster över hela jorden. Nätverket gör det också möjligt att skicka digital data fram och tillbaka mellan jorden och ISS, och har vid åtminstone ett tillfälle fungerat som viktig backup för stationens kommunikation med jorden.

Sätraskolan var den enda skolan i Skandinavien som fick möjligheten att kontakta Christer Fuglesang denna gång han var ombord på ISS.

Ett kapitel går mot sitt slut

När Christer Fuglesang kommer tillbaka till jorden är familjen och en ordentlig dusch högst på prioriteringslistan, följt av en rejäl bit mat. Men det får vänta några dagar till. Den 10 september beräknas Discovery landa, och då tar ett avsnitt i det kapitel svensk rymdhistoria som Christer Fuglesang skrivit slut. Ingen av de som varit inblandade kommer nog att glömma det. Framför allt inte barnen på Sätraskolan.

Copyright 2000 - 2014 © European Space Agency. All rights reserved.