Tricia hade gjort en specialkaka för vår sista rymdpromenadsträning

Happy Thanksgiving!

Det är storhelg i USA i dag: Tacksägelsedagen. Det är en viktig familjehögtid där man tackar för Amerika och äter kalkon. Det är årets största resehelg i USA och enligt radion så förväntas tre procent av befolkningen resa till släkt och vänner.

Så gjorde också min dotter Denise som körde ner från sitt college i norra Texas igår. NASA har naturligtvis ledigt och liksom för många andra är även fredagen en ledig klämdag. Jag kommer dock att jobba på halvfart hemma med förberedelser som återstår: allt från att gå igenom träningsanteckningar till att hjälpa min fru Lisa med att skicka E-mail till gäster som kommer till starten om två veckor. Dessutom ska jag börja packa reservväskor med kläder som NASA vill ha tillgängliga ifall vi landar någon annanstans än i Florida. Men eftersom det är sista helgen innan vi går i karantän, om precis en vecka, så vill jag tillbringa mest tid med barnen och Lisa.

Igår gjorde vi den allra sista rymdpromenadsövningen i poolen. Det gick i stort sett mycket bra och nu ska det bli spännande att se hur det är i verkligheten – i tyngdlöshet. Framförallt att jobba ute på hörnen av P4 när vi förbereder P5 för ihopkopplingen med P4. Suni stoppar robotarmen när det är 20 cm kvar så att Beamer och jag kan ta bort de plastkåpor över bultarna som finns där för att skydda dem mot skador under själva uppskjutningen. I poolen har jag fått jobba på hörnen som vetter neråt och jag ligger snett neråt på rygg samtidigt som jag måste vara extra försiktig att inte stöta i en elektrisk box som finns alldeles bredvid mig, medan Beamer har haft lyxen att ligga på mage och jobba neråt i fritt utrymme. Det har varit jobbigt varenda gång, men det borde bli lättare (och mer rättvist J) i tyngdlösheten.

Suni i Destiny (USA:s laboratoriemodul på ISS) under lastingsövningen

Jag gick igenom mina anteckningar och räknade antalet gånger jag varit i rymdpromenadsdräkten i poolen för att träna för STS-116: 48 gånger sedan sommaren 2002. Det blir närmare 250 timmar totalt. Ungefär dubbelt så många som var planerat före Columbiaolyckan. Fast inget rekord: STS-114, som var första flygning efter Columbia gjorde över 70 körningar i poolen. När vi kom ur poolen igår så blev det tårta i ett par omgångar, tackprat och fotograferande med många som jobbat med oss där i flera år.

I övrigt så har det varit lite av varje den här veckan:

• Repetition av amatörradion på ISS, vi hoppas kunna göra en uppkoppling med en svensk skola vid tillfälle
• Genomgång av alla procedurböcker med möjlighet att göra egna anteckningar i dem vilket tog en hel förmiddag
• Lastövning d.v.s. hur vi ska hantera alla saker som ska föras över till ISS och de som ska tillbaka samt vissa som ska bytas ut – det låter trivialt men att få alla hundratals grejor, lådor, säckar, m.m. till precis rätt plats i de trånga utrymmena är inte lätt.

Även så här på avstånd och mitt i slutförberedelserna förvånas jag över hur stort intresset är i Sverige för flygningen. Jag såg att både SVT och TV4 planerar att direktsända uppskjutningen. Det är fantastiskt, med tanke på den okristliga tiden i Sverige, 03:38, mitt i natten. Jättekul att intresset är så stort! Lisa och jag är också mycket positivt överraskade över hur många vänner och bekanta som tänker komma hela vägen över Atlanten för att närvara på plats; ett par hundra, förutom många vänner i USA.