Flygdag 6

Själva rymdpromenaden börjar med att vi kopplar om ett antal kontakter på ett flertal ställen utanpå ISS. Av stationens fyra el-kanaler kopplar vi om två idag. Under tiden måste i stort sett halva stationen stängas av. Det är inte så drastiskt som det kanske låter, ty de flesta funktioner – och i synnerhet de kritiska – har en eller två reserver, som går på olika el-kanaler. Men det här är ändå något som markkontrollen har gruvat sig för i många år och om något inte går som det ska kan det bli mycket besvärligt.

När vi kopplat färdigt ska apparater och burkar som väntat på fackverket i flera år äntligen startas upp och om de inte fungerar ordentligt måste vi kanske koppla tillbaka igen och/eller byta någon burk. Vi har tränat i poolen på att mitt under rymdpromenaden ändra på planen och utföra reparationsarbeten, i vissa fall t.o.m. med robotarmens hjälp.

På fackverket, som när det är helt färdigt blir 100 m långt, finns en räls och på den kör en vagn, MT (Mobile Transporter). På MT:n kan man bl.a. placera robotarmen och på så sätt kommer man åt i stort sett hela rymdstationenen, förutom den ryska delen dit det så småningom ska skickas en ESA-byggd robotarm.

Men på rälsen finns också två kärror (CETA-cart; Crew Equipment Translation Aid). Till skillnad från MT:n så har kärrorna inga motorer utan dras av en person eller kopplas till MT:n. Vi måste nu flytta över kärrorna från MT:n styrbordsida till dess babordsida, för att komma åt alla arbetsplatser till EVA3.

Det går till så att jag monterar ett fotfäste på Canadarm2 och hoppar in i det. Joanie sköter armen och flyger mig till den yttre kärran som jag tar tag i. Beamer kopplar loss kärran från rälsen och så för Joanie över mig med kärran i händerna till andra sidan av MT:n där Beamer möter och kopplar på kärran. Sedan upprepar vi det hela med den andra kärran.

Strålning

Ett litet experiment jag gör i samband med rymdpromenaderna är strålningsmätning. Det är många partiklar i rymden runt ISS och de utgör en viss strålningsfara. Intensiteten inne i ISS är i medeltal ungefär 50 ggr större än vid jordytan, men kan bli mångdubbelt mer under solstormar.

Alla astronauter utrustas med passiva dosimetrar som vi bär med oss hela tiden. De skyddar ju inte mot något, men på så sätt mäter man i alla fall hur stora doser alla får. Hittills har vi européer bara haft amerikanska eller ryska dosimetrar, beroende på med vem vi flugit, men nu är vi några som fått till ett program så att ESA tar fram egna dosimetrar m.m.

Jag har själv faktiskt fem dosimetrar med mig: fyra från ESA och en från NASA. Den från NASA har jag så att vi kan jämföra mätningarna. Två av de från ESA lämnar jag inombords medan jag bär med mig de två andra under rymdpromenaderna: en vid bröstet och en på benet.

Strålningen är betydligt större utanför ISS än inuti och då min totala rymdpromenadstid blir ungefär 13 timmar, utav en total tid i rymden på 260 timmar, så hoppas jag kunna få fram hur stor den extra stråldosen är under tiden utanför ISS.