Lägesrapport av Christer Fuglesang inifrån karantän

Så våra kära familjesupportastronauter Ed och Tony fick köra i skytteltrafik, ty åtminstone Beamer och jag ville träffa flera närstående. Jag hade besök av, i tur och ordning, Pappa, min syster Agneta, Denise, Malin och Lisa.

Ed och Tony är här i Florida enkom för att hjälpa till och ta hand om de närmaste familjemedlemmarna. Det är en gammal tradition att astronauter gör detta. Jag har gjort det själv två gånger i Ryssland, för André Kuipers och Pedro Duque.

På kvällen försökte Roman och BillyO att träna lite rymdfärjelandningar med STAn (Shuttle Training Aircraft), men det blåste så mycket att de la snabbt av.

Vår dygnsrytm börjar nu tidigareläggas, ty varje dag som går flyttas startfönstret fram 23-24 minuter. I kväll (natten till lördag här) lägger jag mig kl.0300 och sover till 11.

"Mission Management Team", MMT, möts kl.0945 och bestämmer om det är värt besväret att börja tanka rymdfärjanigen. Om så är fallet så påbörjar vi dagen liksom i torsdags - annars blir det en ledig dag till.

Den sista prognosen jag såg gav 70% risk för dåligt väder. Vi får se... är det någon som kommer ihåg filmen "Groundhog Day"? :-)

Christer

7 december 2006

Inte oväntat så satte vädret krokben för en uppskjutning i natt. Många åskådare på plats, liksom i Sverige, blev helt klart besvikna och tyckte nog att det var ett slags antiklimax. Men om man jobbar i rymdbranschen vet man att så här är det ofta.

Det är klart att vi hoppades på uppskjutning när vi klev in i astrovanen till hundratals fotoblixtar och när vi tio minuter senare steg ut vid en rykande Discovery så var det en väldigt speciell känsla. Vi var nästan helt ensamma på startplattan!

Tre timmar före starttiden spändes jag fast i mitt säte på rygg och sedan var det mest att vänta, förutom ett antal radiokommunikationstester då och då. Tittade på mina anteckningar i Noteringsboken för att fräscha upp minnet på det som skulle komma och halvsov långa stunder.

Lustigt nog blev jag aldrig ens pirrig – kanske därför att jag var hela tiden tveksam till att vi skulle komma iväg p.g.a. vädret. När avbrottet ("scrub" på NASA-lingo) meddelades så hade jag min lilla uppgift att utföra: säkra pyrolådan som kan spränga bort ingångsluckan med en spärrpinne.

Men sedan tog det ytterligare en timme innan vi kunde lämna de mindre bekväma sätena. Det var skönt att få massage efter en sen middag:-) Nu jobbas det mot en start lördag kväll (20.47 lokal tid), men väderutsikterna är inte de bästa för lördag heller.

Det är möjligt att vi inte ens gör ett försök då, men det återstår att se. I morgon (fredag) har besättningen i princip ledig dag, fast vi fortsätter vara i karantänen, så förutom några av de allra närmaste som kan komma på besök till Beach House är vi för oss själva.

6 december 2006

Klockan ett (torsdag morgon, lokal tid) blev jag till slut färdig med min privata Noteringsbok. Så nu är jag per definition redo. Redo för Rymden! Tidigare under dagen så fick vi vara tillsammans med våra respektive under ett par timmar och speciellt visa dom runt på starttornet. Det var jättekul för både dom och oss.

Senare var Nick och jag inne i cockpiten en timme för att kolla att alla ledningar till TV, laptops m.m. var på rätt platser. Det var också ett ypperligt tillfälle att få titta runt lite och göra sig van med den ovanliga vertikala orienteringen.

ESA hade en stor mottagning i Cocoa Beach där alla startgäster var med, runt 400 enligt uppgift. Jag kunde ringa dit och prata med de mest distingerade gästerna (vilket förstås inkluderade Lisa!) Stämningen verkade mycket god.

Fortfarande är allt tekniskt "GO" för start idag och nyligen så svängdes den rörliga delen som täckt själva Discovery bort. Nu är det mest upp till vädergudarna. De senaste prognoserna ger bara 40% chans för start, men troligen hoppar vi i alla fall in i Discovery imorgon och så får vi se hur det går.

5 december 2006

Förberedelserna går bra, även om en av Discoverys huvudelledningar fick en överspänningspuls när den slogs på. Det blir en del extra kontroller och tester för manskapet, men förväntas inte innebära någon försening.

Vi hade en tele-konferens med Discovery-teamet och förutom el-pulsen är allt mycket bra. Sista rapporten kom för fyra timmar sedan, och allt var fortfarande väl. Vädret makter hotar dock med 40% risk för låga moln på torsdag.

NASAs chef Mike Griffin kom förbi ”crew quarters” och satt och pratade med oss i två timmar. Mest för att det bara var trevligt. Gjorde ett pass i gymmet – kanske det sista – och är NÄSTAN färdig med Notatboken.

Annars är det väl inte så mycket jag kan tillägga nar jag t.o.m. läser på web-nyhetsidor att pappa och syrran har anlänt till Cocoa Beach innan jag själv vet om det.

Christer

4 december 2006

Hej igen,

I "morse" (enligt vår sovtid - tidig e.m. lokal tid) så gjorde BillyO och jag en liten flygtur runt KSC. Vi höll oss helt i närheten och det var mest för att komma ut lite, prova på lite G-krafter (gjorde några svängar med 3-4; mer än 3 G får vi ändå inte rymdfärjan) och några sekunders tymdglöshet. Vi flög över Discovery och tog några bilder.

Christer

3 december 2006

Midnatt lokal tid på Cape i Florida och fyra timmar kvar till sängdags. Vi hade en härlig flygning från Houston till Cape mitt på dagen.

Både på Ellington och på rymdfärjelandningsbanan på Cape var det lokala NASA "SWAT"-killar som såg till att inga obehöriga kom i kontakt med oss.

Vid inflygningen till Cape gjorde vi en liten extra sväng runt Discovery ute på startplattan. Det var en härlig känsla att se henne där, redo för start om några dagar. Ett mindre uppbåd av journalister väntade när vi gick ur T-38:orna.

Jag sa tll dem att jag hoppas att vi inte blir försenade. Det vore synd om alla de hundratals vänner, bekanta och andra som åkt hela vägen över Atlanten hit till Florida och många av dem kan inte stanna så länge. För oss i besättningen gör det inte så mycket med en försening på några dagar eller vecka.

Stämningen är mycket god och vi har en hel del roligt tillsammans.

Christer

2 december 2006

Vi är inne på andra hela dagen i karantänen. Det är lite svårt att sova till 10:45 på förmiddagen, även om man lägger sig först vid tretiden på natten. Men det är ju flera nätter kvar att ställa in sig på.

Vi har haft diverse diskussioner inom besättningen om hur vi på bästa sätt gör med olika saker under flygningen, bl.a. datornätverket och kommunikationen med markkontrollen och fler diskussioner ska det bli.

Om det blir tid under flygningen ska vi försöka fota norrsken därför hade vi en extra genomgång av kamerorna. En del instruktörer kommer förbi och nyligen hade vi ett möte med flygledarna (Flight Directors). Det var för att diskutera några sista saker om flygningen och aktuella problem och eventuella ändringar i sista minuten. Det mesta ser mycket bra ut.

ISS har ju sina små problem, men inget som helt stoppar oss. Det första är att ryssarna två gånger har försökt köra Progressmotorerna för att få upp ISS i en bättre bana för oss att docka med den, men bägge gångerna avbröts försöken i förtid. Nu tycks man ha förstått varför och en ny "boostning" planeras till måndag.

Även om det misslyckas så kan vi dock starta den 7:e, däremot är det oklart om vi kan försöka också den 8:e, utan kanske måste vänta till den 9:e i stället. Problemet med mekanismen som roterar solpanelerna är inte helt förstått, men systemet är i alla fall återställt till normalt och det är inget som kommer att förhindra oss från att starta.

Stämningen i besättningen är god och förväntansfull.

Hälsningar,

Christer