Förväntansfull Fuglesang mötte journalister

Redan på måndag sätts hela besättningen i karantän för att minska risken för att bli sjuka och för att träna in dygnsrytmen de ska ha under rymdfärden. Torsdagens presskonferens med journalister närvarande på tre NASA-center och på World Television i Stockholm, var sista chansen att intervjua besättningen före uppsändningen.

Befälhavaren Rick Sturckow presenterade Christer Fuglesang så här:

– Christer är fysiker och ESA-astronaut. Christer har flugit tidigare på STS-116 då han gjorde tre rymdpromenader. På vårt uppdrag kommer Christer att ansvara för uppackningen av lastmodulen MPLM, ett mycket viktigt uppdrag som utgör merparten av uppdraget. Han ska också göra ett par rymdpromenader och vi är mycket glada över att Christer flyger med oss.

Tyngdlyftare i tyngdlöshet

Under en av sina två planerade rymdpromenader ska Fuglesang hämta in en av de gamla ammoniaktankarna från utsidan av rymdstationen. Tanken är det tyngsta objekt som någonsin hanterats av en människa för hand i rymden. Men hur kan man egentligen hantera en tank stor som en liten bil?

– Ammoniaktanken väger 800 kilo. Problemet är inte att hålla den utan att hindra den från att börja rotera och att föra in den i rymdstationens lastrum och att få den att röra sig precis i den riktning vi vill. Det är hanterbart, men det är också en extra motivering till att träna i gymmet, skrattar Fuglesang.

En annan utmaning är att hantera de kablar som ska dras på utsidan av rymdstationen.

– Vi har planerat noga som allt annat vi gör i rymden. Vi har till exempel tränat i poolen. När vi började befarade jag att det skulle bli svårt, men efter all träning så känner jag mig lugn, säger Christer Fuglesang.

– Det är som att packa upp julgransljusen ur kartongen när vi plockar fram kablarna, förklarar John ”Danny” Olivas, som ska vara med på samma rymdpromenad som Christer. Men den här ljusslingan är nästan 20 meter lång, vi har ingen stege och får arbeta i tyngdlöshet.

Förebild för fred

Intresset för den svenske astronauten var stort även från de amerikanska medierna på presskonferensen och han fick svara på många frågor. Vid ett tillfälle fick han berätta vad han tror att hans rymdfärd betyder för det svenska folket och hur han ser på att rymdstationen nu är mer internationell än någonsin tidigare.

– Intresset för min flygning börjar växa igen. Förra gången, 2006, var det ett enormt intresse i Sverige. Jag ser verkligen fram emot att komma tillbaka till rymdstationen igen. Nu är den nästan färdig och ännu mer internationell. Min kollega från ESA, Frank De Winne från Belgien är där, en kanadensare, två ryssar och så amerikanarna. Nyligen var en japan där. När jag ser på jorden uppifrån rymden önskar jag att alla på jorden kunde arbeta lika fredligt tillsammans som vi gör uppe i rymden, säger Fuglesang.

Nu närmar sig starten och ju längre tiden går desto mer fokuserar astronauterna alltmer på uppdraget och skärmar av allt annat. Även om rymdfärder i sig innebär vissa risker oroar sig Christer Fuglesang inte för dem.

– Jag känner ingen nervositet och tänker inte på riskerna känslomässigt. Riskerna är bara en abstrakt, logisk siffra. Man koncentrerar sig på det som ska hända och på att förbereda sig.

Nästan som på riktigt

Den senaste veckan har astronauterna i besättningen varit upptagna med en slags generalrepetition av själva starten. Först tränade de olika nödscenarier så att de är väl förberedda om något skulle hända när de är ensamma kvar i färjan vid starttornet.

– Vi ska kunna hoppa in i ett slags korgar som glider ner snabbt och flera hundra meter bort. Vi hoppar in i en bunker eller kör iväg med en bepansrad bil, berättar Fuglesang och fortsätter:

– Vi avslutade veckan med en simulerad start. Vi vaknar på morgonen, vi käkar frukost, vi tar på oss rymddräkterna, testar att de är lufttäta, går ut till den speciella bussen som kör oss ut till starttornet. Så åker vi upp till toppen där vi går in och sätter oss på plats och stänger dörren. När det var fem sekunder kvar på nedräkningen sa de: ”Oj, motorn kom inte igång riktigt” och vi fick utrymma. Vi fick tyvärr inte åka ner i korgarna. Det hade varit en kul resa.

Ryggen växer

Christer Fuglesang kommer att delta i flera medicinska experiment under och efter rymdfärden, bland annat om hur astronauter sover och hur deras kroppar påverkas av tyngdlösheten.

– Direkt efter landningen ska jag sitta i en snurrstol så de kan studera hur mina balansorgan reagerar. På rymdstationen ska Nicole (en av NASAs astronauter) mäta hur min rygglängd ändras.

Christer Fuglesang ser en framtid för svenska astronauter, även om det kan ta lång tid. Det lär dröja mellan 10 och 20 år innan vi kan hoppas att få se en efterföljare till den svenske fysikern i rymden, tror han.

– Men jag är helt övertygat om att det kommer att ske någon gång igen och jag ser fram emot det.