Flygdag 2

Under flygdag 2 så testar vi rymdfärjans robotarm och rymdpromenadsdräkterna och förbereder för morgondagens dockning med rymdstationen. En stor del av dagen går också åt att inspektera rymdfärjans värmesköldar; att inget har skadat dem under uppfärden vilket hände med Columbia och beseglade hennes öde för tre år sedan.

Längs lastrummets babordssida ligger den 15 m långa robotarmen som sköts inifrån flygdäcket. Längs styrbordssidan har vi en lika lång bom. Med robotarmen greppar Nick bommens ena ände och för sedan dess andra ände med kameror långsamt längs vingarna och nosen och runt ner under rymdfärjan och på så sätt skannas värmesköldarna av.

Flygdag 3

Rendezvous

Den tredje dagen dockar vi med den internationella rymdstationen. Hela inflygningsoperationen kallas Rendezvous och tar halva dagen med ett antal raketimpulser. Den sista kilometern flyger befälhavaren manuellt.

Cirka 200 m från ISS stannar vi upp och gör en bakåtflipp. Detta för att de på rymdstationen ska kunna fotografera undersidan av Discovery för att ytterligare försäkra sig om att vi inte har några skador på värmesköldarna. På slutet är hela besättningen involverad med angöringen och dockningen. Uppgifterna består av allt från att fotografera till att göra oberoende avstånds- och hastighetsmätningar med en laser. Min huvuduppgift är själva dockningssystemet: starta upp det och se till att det gör som det ska, vilket i praktiken betyder ett antal knapptryckningar vid de rätta tillfällena.

När vi dockat och kontrollerat att hopkopplingen är lufttät så öppnas luckorna och det blir glada hälsningar och varma omfamningar mellan alla besättningsmedlemmar. Ombord på ISS finns en amerikan (Michael Lopez-Alegria), en ryss (Mikhail Tyurin) och en tysk. Tysken är ESA-astronauten Thomas Reiter, en gammal god vän till mig sedan vi tränade tillsammans i Ryssland 1993-1995.

Han har varit på ISS i nästan ett halvår, sedan rymdfärjan Discoverys förra uppdrag STS-121 dockade här i början av juli. Nu ska han snart äntligen få återvända till jorden och Sunni tar hans plats på ISS. De två andra kom upp med en Soyuz-kapsel i september och har ännu flera månader framför sig här uppe.

På den Internationella Rymdstationen

Hälsningsceremonierna och välkomnandet, som också direktsänds i TV, blir inte långvariga utan vi övergår snabbt till arbetet. Först får vi nykomlingar en genomgång av rymdstationen, framförallt relaterade till säkerhet och åtgärder i händelse av en nödsituation. Sedan tas P5 med rymdfärjans robotarm ut ur rymdfärjans lastrum och överlämnas till rymdstationens robotarm, Canadarm2.

Våra rymdpromenadsdräkter installeras i rymdstationens luftsluss, Quest, liksom verktyg och annat vi behöver för morgondagens rymdpromenad, eller EVA (Extra Vehicular Activity) på NASA-lingo. Efter en genomgång av den förestående rymdpromenaden, där alla deltar, så blir Beamer och jag instängda i luftslussen. Vi tillbringar natten där vid lägre tryck och något högre partiellt syrgastryck för att minska riskerna för ”dykarsjuka” i samband med rymdpromenaden.

På ISS råder normala luftförhållanden, d.v.s. en atmosfärs tryck (som vid havsytan) och 20% syre. Men för att göra rymddräkterna mindre otympliga har man ren syrgas i dem och trycket hålls på bara 0.3 atm. När kroppen utsätts för trycksänkningen så kan kvävgasbubblor bildas vilket i värsta fall är direkt livsfarligt. Samma problem har dykare som stiger för fort upp till ytan.

I rymdpromenadsammanhang har man utarbetat diverse protokoll för att hantera denna risk genom att ”spola ut” kväve ur kroppen innan trycket sänks. I vårt fall sover Beamer och jag i 0.7 atm. med drygt 25% syrgas och innan trycket i luftslussen återställs på morgonen tar vi på oss syrgasmasker (100% O2) som vi får besvära oss med ett tag när vi går på morgontoa m.m.