En ballong stiger från Esrange för att studera ozonproblematiken

Atmosfärforskare har också en geografisk fördel i och med att Kiruna ligger på kanten av den så kallade polarvirveln. Det är ett område med starka strömmar i stratosfären som bildas över Arktis under vinterhalvåret.

– Polarvirveln spelar en betydande roll i ozonnedbrytningen. Därför kommer många forskargrupper till Kirunaområdet under vintrarna för att studera ozonproblematiken, säger Rick McGregor.  
 
Nordligt, säkert och bra infrastruktur
 
Men det är inte bara det nordliga läget som talar för Kiruna. Det finns andra områden som ligger lika långt norrut men som inte har andra fördelar som staden är utrustad med.

– Esrange finns i Kiruna eftersom Europa behövde en uppsändningsplats långt norrut. För att uppsändningsplatsen ska vara säker behövs också stora landområden runt omkring som kan användas som nedslagsplatser för till exempel sondraketer. Den typen av områden finns i överflöd i till exempel Sibirien eller på Grönland. Men man behövde också ha infrastruktur som vägar, järnvägar, flyg och en riktig stad i närheten av rymdbasen, berättar Johanna Bergström Roos, informationsansvarig på Esrange.

Den första raketen från Esrange sköts upp 1966. Då riktade forskarna sondraketerna mot nattliga fenomen som norrsken och nattlysande moln. Numera är det inte bara forskare som sänder upp experiment med raketer och ballonger från Esrange.
 
 
Framtidens forskare experimenterar
 
– Våra studenter på rymdingenjörsprogrammen får möjlighet att utveckla egna experiment som sänds upp med raket eller ballong. Rymdbolaget ställer upp med både personal, raketer och ballonger. Studenterna får helt fria händer – de enda riktlinjerna är att experimenten inte får vara farliga för miljön och att de inte får väga för mycket, berättar Håkan Samuelsson, rekryteringsansvarig på Institutionen för rymdvetenskap i Kiruna.

Ett annat exempel på samarbete är att studenterna på kursen i satellitteknik får bygga små satelliter som sedan testas i IRF:s rymdsimulator med extrem värme och kyla och strålning. Det är verkligen ett elddop för både satelliter och satellitbyggare – klarar de simuleringen skulle de också klara av den verkliga rymden.

Institutionen för rymdvetenskap i Kiruna drivs gemensamt av Umeå universitet och Luleå tekniska universitet. Umeå universitet driver det treåriga högskoleingenjörsprogrammet i rymdteknik och ett magisterprogram på ett år. Luleå tekniska universitet ansvarar för ett civilingenjörsprogram i rymdteknik där de sista tre terminerna är förlagda till Kiruna. Det är ett brett utbud som ger många möjliga karriärer i framtiden.

– De rymdtekniska utbildningarna är inga smala utbildningar. Det finns stora möjligheter att arbeta till exempel inom telekommunikation, styrsystem eller flygteknik. Men våra utbildningar ger dessutom mycket goda möjligheter till att knyta kontakter i rymdbranschen, säger Håkan Samuelsson.
 
 
Utbildning i samarbete
 
En av anledningarna till att institutionen ligger i Kiruna är naturligtvis att staden hyser så mycket annan intressant rymdverksamhet som studenterna drar nytta av. Studentexperimentprojekten är bara en del; utbildningarna samarbetar också med till exempel Rymdbolaget och IRF genom föreläsningar, examensarbeten, lokaler, utrustning och inte minst kontakter inom Rymdsverige.

– Men den viktigaste anledningen är att de stora rymdaktörerna i Kiruna tog initiativ till att satsa på rymdinriktad utbildning i Kiruna i slutet av 1980-talet. Nu finns det flera rymdingenjörprogram, ett magisterprogram, ett tekniskt-naturvetenskapligt basår och ett gymnasieprogram med inriktning mot rymden i Kiruna, säger Håkan Samuelsson.

De två stora rymdaktörerna Esrange och IRF har också mycket glädje av utbildningarna.

– Det är bra för våra forskare att delta i utbildningen. Det finns undersökningar som visar att de som undervisar presterar bättre resultat än de som inte gör det. Många av studenterna på rymdteknikutbildningarna går också vidare och blir doktorander hos oss, säger Rick McGregor på IRF.

– Studenterna är en viktig rekryteringsbas för oss. En del av dem får jobb hos oss, ibland redan under sin utbildning, till exempel under sommaruppehållet, säger Johanna Bergström Roos på Esrange.
 
 
Utmärkta rymdinstrument
 
IRF och Rymdbolaget är två mycket viktiga rymdaktörer i Sverige. IRF är årsbarn med Sputnik och således den äldsta organisationen. Men Esrange grundades inte långt senare och Rymdbolaget bildades som en direkt följd av att Esrange övergick från europeisk till svensk ägo år 1972. Rymdbolagets uppgift var att driva rymdbasen och att vara experter till den nya Rymdstyrelsen som bildades samtidigt.

Rymdbolaget har bland annat varit en drivande kraft i det svenska satellitprogrammet. Framförallt har de små, kostnadseffektiva satelliterna väckt stor uppmärksamhet i övriga rymdvärlden. Satelliterna byggs i Solna där Rymdbolaget har ett tekniskt center.

IRF har sedan starten utmärkt sig i att bygga väl fungerande mätinstrument både för satelliter och för mätningar från marken. Genom åren har institutet utvecklat och byggt fler än 25 satellitinstrument för att undersöka olika fenomen i rymden, till exempel magnetosfären och solvinden.

– Vi har haft med instrument på nästan alla svenska satelliter, Viking, Freja, Astrid-1 och Astrid-2, och så vår egen Munin, säger Rick McGregor.

Rick McGregor berättar att det var nuvarande Esrangechefen Olle Norberg, som då var projektledare för Munin på IRF, som reste till USA med Munin. Satelliten var så liten att den fick plats i handbagaget.

– Med sina 6 kg är den så vitt jag vet världens minsta forskningssatellit hittills, säger Rick McGregor.
 
 
Populära instrumentbyggare
 
Munin var från början ett studentprojekt i samarbete med universiteten i Umeå och Luleå. Men IRF driver också långt större samarbeten. Aspera-3 och Aspera-4 är två exempel. De ska mäta hur solvinden påverkar atmosfären på planeter som inte skyddas av en stark magnetosfär. Aspera-3 flyger på Mars Express som cirklar runt vår röda granne. Aspera-4 ska sändas upp mot Venus nästa år med Venus Express.

– Båda instrumenten är i princip byggda här i huset, men de är också stora internationella projekt. Cirka femton forskningsgrupper från tio länder är inblandade i att ta fram olika delar och mjukvara till Aspera-3, till exempel. Vi gör det elektriska och mekaniska – och vi sätter ihop instrumenten, säger Rick McGregor.

Det svenska satellitprogrammet och de internationella engagemangen har givit resultat. mätdata från IRF:s instrument är i dag mycket eftertraktade – både från de som flyger på satelliter och från de som står på marken.

– Vi får också fler erbjudanden att delta i nya projekt än vi kan tacka ja till, säger Rick McGregor.
 
 
Lysande utsikter för rymdbasen
 
Om IRF står för själva forskningen får Esrange representera möjligheten att utföra rymdforskning. Esrange är enkelt uttryckt en inkörsport till rymden och de yttre delarna av vår atmosfär. Men rymdbasen är ännu mer än så.

– Vi kan sammanbunda Esrange med Försvarets Materielverks robotbas vid Vidsel med en luftkorridor som är stängd för vanlig flygtrafik. Det ger oss en 35 mil lång testkorridor för flygning som är unik i Europa. Här kan vi testa rymdfarkoster och flygplan som ännu inte är kvalificerade för att flyga, säger Johanna Bergström Roos.

Sondraketer var det första som sändes upp från Esrange och raketerna är fortfarande en stabil bransch. På 1960-talet började forskarna att skjuta raketerna genom norrskenet och de nattlysande molnen. På 1990-talet började man också att utföra forskning i tyngdlöst tillstånd ombord på raketerna, eftersom de befinner sig i tyngdlöst tillstånd när de faller fritt.

Det går att göra mycket med ballonger. Ett exempel är att använda dem som en 30 km hög lyftkran för att lyfta upp teleskop högre upp i atmosfären. Ett annat exempel är att låta lyftkranen lyfta upp en flygfarkost till mycket höga höjder för att testflyga den därifrån. Ett tredje exempel är att bekräfta mätningar från satelliter med hjälp av instrument på ballonger.

– Vi använder ballonger för att mäta olika förhållanden på plats i atmosfären. Sedan jämför vi ballongens resultat med resultat från till exempel ESA:s ENVISAT. Då får vi reda på om satelliternas mätningar är korrekta, säger Johanna Bergström Roos.
 
 
Driver satelliter
 
Ett av Esranges stora utvecklingsområden är att sköta driften av satelliter. Esrange sköter i dag om satelliter för bland annat fjärranalys och telekommunikation.

– På satellitmarknaden kan vi växa. Vi har i dag knappt en procent av världsmarknaden när det gäller styrning och kontroll av satelliter, säger Johanna Bergström Roos.

En förutsättning för att vinna ytterligare andelar av satellitmarknaden är det internationella nätverk av markstationer som Rymdbolaget driver tillsammans med det amerikanska bolaget Universal Space Net. Nätverket heter Prioranet.

– Prioranet ger möjlighet att leverera data från satelliter i realtid över stora delar av världen. Samarbetet med det amerikanska bolaget ger dessutom tillgång till den amerikanska marknaden.
 
 
Varför ska man flytta till Kiruna?
 
Kirunas rymdverksamhet ser ut att ha goda förutsättningar att lyckas väl och växa även i fortsättningen. Men Kirunaområdet spelar inte bara en roll för sig själv utan också en större roll för teknikintresset i Sverige. Rymden fascinerar.

– Vi har de enda rymdutbildningarna i landet med nära kontakt med rymdbranschen. Här får studenterna delta i rymdprojekt och har stora möjligheter att knyta kontakter med IRF och Esrange under utbildningens gång, säger Håkan Samuelsson.

I Kiruna finns också ett rymdgymnasium. Och där finner vi kanske det tydligaste tecknet på att rymden lockar de unga till teknik och naturvetenskap. Till 32 platser fick gymnasiet 118 sökande från hela landet. Drygt hundra sextonåringar står beredda att flytta till Kiruna för att ta reda på mer om rymden. Och vem vet – kanske blir de kvar?

– Känslan av att arbeta på en rymdbas är svår att beskriva. Folk trivs. Världen kommer till Esrange och ibland åker vi ut i världen. Det är spännande att bygga upp vänskap med människor från hela världen, säger Johanna Bergström Roos.
 
 
Last update: 24 augusti 2004