ESA title
Med jämna mellanrum får jordens grannskap besök av asteroider och kometer
Agency

Asteroidkollision 2029 – eller inte

02/02/2007 6093 views 5 likes
ESA / Space in Member States / Sweden

Jorden har många gånger under sin historia krockat med himlakroppar, mestadels kometer och asteroider. Kollisioner med stora objekt – i kilometerklassen – är som tur är ovanliga, medan mindre kollisioner är vanligare, ju mindre dess vanligare.

Den senaste gången jorden kolliderade med en större rymdsten inträffade 30 juni 1908, när ett några tiotal meter stort asteroid- eller kometfragment exploderade i atmosfären ovanför Sibirien. Explosionen motsvarade 10–20 megaton TNT och fällde åttio miljoner träd över en yta på dryg 2 000 kvadratkilometer. Kollisioner som den 1908 har beräknats inträffa med några hundra års mellanrum.

Vi kan därför vara helt säkra på att kollisioner kommer att inträffa även i framtiden. Det går att statistiskt få en uppfattning om hur ofta de inträffar, men det säger egentligen ingenting om när nästa kollision kommer att inträffa. Därför rapporteras det lite nu och då i media med skräckblandad förtjusning om eventuella förestående kollisioner.

"Jag blir arg"

En av de senast uppmärksammade kollisionsrisken är asteroiden Apophis som 13 april 2029 kommer att passera nära jorden. Bland annat har den ryske astronomen Sergej Smirnov vid Pulkava-observatoriet gått ut och sagt att det finns en risk för en kollision. Hans Rickman på observatoriet i Uppsala håller dock inte med.

– Jag blir arg när jag ser vad de har kokat ihop om Apophis-passagen. Det finns absolut ingen risk för kollision vid denna passage och det vet alla som begriper någonting om ämnet. Det är därför högst oansvarigt och oetiskt av denne Smirnov att uttrycka sig så. Men kanske han är felciterad.

Apophis kommer dock att passera "precis runt knuten" med astronomiska mått mätt – på kanske 30 000–40 000 kilometer avstånd, vilket är ungefär en tiondel av avståndet till månen. Det är också på ungefär det avståndet som de geostationära satelliterna befinner sig. Apophis skulle därför om inte annat kunna utgöra ett hot mot dessa, har det spekulerats.

Även om en asteroid missar jorden kan kommunikationssatelliter hamna i vägen för den
Även om en asteroid missar jorden kan kommunikationssatelliter hamna i vägen för den

– I princip skulle det kunna vara så, eftersom Apophis kommer innanför det avstånd där de rör sig, säger Hans Rickman. Nu vet jag inte hur Apophis bana är orienterad, men de geostationära satelliterna ligger ju i ekvatoriella banor, så det är alltså möjligt att de klarar sig "automatiskt" ifall Apophis ligger på hög latitud då den passerar deras avstånd. Men även om det inte skulle vara på det viset så måste risken för en given satellit att träffas av Apophis vara oerhört liten. Jag tycker alltså återigen att det luktar sensationslystnad.

1950DA

En annan asteroid som kommer att passera nära jorden är den än så länge namnlösa 1950DA. Den 1,1 kilometer stora stenbumlingen kommer att passera mycket nära jorden, och risken för en kollision är kanske så stor som 1 på 300.

Det kan dock visa sig också att risken är nära noll. Astronomerna är fortfarande inte säkra på hur 1950DA roterar, och rotationen kan påverka banan tillräckligt mycket för att risken för en kollision med jorden vid det aktuella tillfället istället ska vara nära noll.

Dessutom är det ett tag dit. 1950DA:s närpassage kommer inte att inträffa förrän 2880. Anledningen till att astronomerna kan säga att 1950DA kommer att passera jorden så långt i förväg är att man kunde göra noggranna radarobservationer av den när den i mars 2001 passerade 7,8 miljoner kilometer från jorden.

En raket och en färgpyts

Vi – eller snarare våra eventuella efterkommande – kan dock ta det lugnt även med denna händelse.

– Jag är inte särskilt oroad med tanke på att vi har nästan 900 år på oss att göra något, säger Hans Rickman.

När vi har så god förvarning finns det ganska enkla medel att tillgå för att eliminera ett eventuellt kollisionshot om det skulle visa sig att det finns ett sådant. Det kan exempelvis mycket väl räcka att täcka hela eller delar av asteroidens yta med ett ljusreflekterande eller ljusabsorberande material. Det kommer då att ända hur solljuset "trycker" på asteroiden, och kan lätt ändra banan tillräckligt om det görs i tid. Och tid har vi ju, i det här fallet.