8 planeter – eller 53?

Largest known Kuiper Belt objects
Antalet kroppar som faller mellan stolarna ökar i rasande takt. Var ska man dra gränsen för vad som är en planet?
21 augusti 2006

Numerären hos jordens planetsyskon har under årens lopp varierat. Men nu står ordningen på spel. Astronomerna har helt enkelt lyckats för bra.

Sedan Plutosläktingar som Sedna och senast Xena upptäckts så har debatten om vad som är en planet blivit allt intensivare. För att få någon rätsida på frågan har den Internationella astronomiska unionen nu ett möte där man ska besluta hur man ska benämna nytillskotten.

Under antiken fanns det sju planeter – månen (!), Merkurius, Venus, solen (!!!), Mars, Jupiter och Saturnus. Man kan fortfarande se spår av detta i vår vecka, även om man får ta flera språk till sin hjälp. På engelska börjar veckan med Sunday, på svenska har vi sedan måndag, på franska fortsätter veckan mardi, mercredi, jeudi, vendredi, och på engelska slutar den Satur(n)day.

När Kopernikus konstaterade att solen och inte jorden var alltets mitt och att månen cirkulerade runt jorden så reducerades planetantalet till fem. Allt bättre kikare och idoga astronomer ökade sedan på det med ytterligare fyra, varav den sist upptäckta, Pluto, stadigt minskat i storlek allt eftersom mer blivit känt om den, och man vet nu att Pluto är betydligt mindre än månen.

Läge för en definition

Så långt var problemen hanterbara. Okej, Pluto var en pluttplanet, men den var fortfarande mycket större än nästa himlakropp i storleksordningen som cirkulerade kring solen, asterioden Ceres. Det senaste decenniet har dock även denna sköra fasad krakelerat i och med att astronomerna hittat syskon till Pluto. Droppen som fick bägaren att rinna över var när de förra året på två år gamla plåtar upptäckte 2003 UB313, som går under det tillfälliga namnet Xena, so visade sig vara aningen större än Pluto. Det blev nu nödvändigt att se över planetdefinitionen.

Eller se över och se över; det har aldrig funnits en klar definition.
– Det har helt enkelt inte behövts någon definition, säger Johan Warell som är planetforskare på Uppsala universitet. För 20 år sedan var gränslinjen mellan kropparna väldigt tydliga, det hade i princip inte upptäckts några gränsöverskridande objekt. Nu har vi hittat planeter som är på gränsen till att vara stjärnor, och tvärtom. Vi har hittat kometer som är asteroider ibland, planeter som liknar asteroider och så vidare. Så det är nog läge att definiera vad en planet är.

Och det är just vad den Internationella astronomiska unionen, IAU, sysslar med i Prag, där 3 000 astronomer och planetforskare samlats.

Hur rund är rund?

Den definition som IAU:s arbetsgrupp kommer att föreslå är att en planet ska vara rund och cirkulera kring en stjärna. Rundhetskriteriet innebär i princip en storleksgräns, eftersom det är när himlakroppar blir tillräckligt stora som deras gravitation orkar dra ihop dem till en rund boll. Att en planet är rund stämmer också bra med den allmänna bild de flesta har.

Blir denna definition den som röstas fram så kommer planetskaran att utökas, och det finns ett antal objekt som står på väntelistan. Enligt vissa beräkningar skulle solsystemet då i oktober kunna ha 53 planeter.

Nu är det långt ifrån alla som tycker att det här är en bra lösning, och Johan Warell hör tillsammans med sina Uppsala-kollegor till dem.

– Det finns många problem med en sådan definition. Dels står det inte skrivet i sten hur stor en planet ska vara för att bli rund, utan det beror på vad den är gjord av. En isig kropp kan vara rund trots att den är mindre än en stenig kropp som inte är rund.

Det kan självklart leda till uppenbara märkligheter i klassificeringen, menar han.

– Det kan också bli problem att bestämma formen på objekt som ligger långt borta. Sen är ingen planet riktigt rund. De är alla tillplattade av rotationen. Hur "orunda" ska de får vara? Dessutom sållar man ut vissa av av de nyupptäckta objekten utanför Neptunus, där alla har samma ursprung. De som är runda blir planeter men andra blir det inte. Det är inte vidare logiskt. Det blir en ad hoc-gräns.

Degradera Pluto

Vissa astronomer anser att Pluto såväl som dess större och mindre kusiner är bråte som blev kvar när planeterna bildades och alltså inte bör bevärdigas med beteckningen planet.

– Jag tycker INTE att Pluto är en planet, säger Johan Warell. Den saknar en egenskap som alla andra planeter har; att de är totalt dominerande i sin bana. Pluto råkar bara vara en av de största i en likartad population.

Samma sak gäller alla andra Pluto-liknande objekt som astronomerna upptäckt de senaste åren i solsystemets utkanter.

– Om jag fisk bestämma, säger Johan Warell och ler, så skulle definitionen vara en stor kropp som går i omlopp kring en stjärna och som är den i massa dominerande kroppen i sitt omloppsbaneområde. Det skulle dessutom stämma bra med vad folk tycker tror jag. Eventuellt kan man lägga till att banan ska vara nära cirkelrund.

Om dessa mer minimalistiska astronomer får sin vilja fram så kommer Pluto att degraderas, och solsystemet kommer då i oktober att ha 8 planeter. Uppsala har en representant i Prag, Hans Rickman. Kanske blir hans röst tungan på vågen.

Copyright 2000 - 2014 © European Space Agency. All rights reserved.