Lösningen på Ebola-gåtan: satelliter ger ledtrådar

När Ebola slår till i Centralafrika kan det döda många människor. Drygt 20 människor har hittills dött under den senaste epidemin, som är finns centrerad till staden Mbomo i Cuvette, i västra Kongo, nära gränsen till Gabon.

Sjukdomen orsakar inre blödningar hos människo och drabbar även apor. Ebolaviruset har sitt hem i den djupa djungeln men sin naturliga värdorganism eller ”reservoar” är fortfarande okänd.

- Människor smittas bara då en person kommer i kontakt med ett djur som redan är smittat, säger Ghislain Moussavou vid det internationella centret för medicinsk forskning (CIRMF) i Gabon.

- I Gabon och Kongo fanns det inga kända virusutbrott bland människor åren 1998-2000. Men vi kan inte säga något säkert om det har skett eller inte skett utbrott bland djur. Oftast är det djurpopulationen som skadas – i synnerhet gorillor och chimpanser.

Ursprunget till det nuvarande utbrottet i Kongo har spårats tillbaka till slutet av oktober, då jägare från Mbomo åt ett vildsvin som hittades död i djungeln.

Det faktum att smittade djur insjuknar och dör visar att de inte utgör den svårfångade reservoaren för Ebola. CIRMF är utrustat med ett ovanligt biosäkerhetslaboratorium för studier av farliga patogener. Genom att testa blodet från fångade djur från djungeln är CIRMF på jakt efter den organism som verkligen fungerar som en långtidsvärd för viruset.

Detta är dock en svår uppgift på grund av den biologiska tvistefrågan och svårigheter att nå den centralafrikanska regnskogen.

Som en del i ett nytt projekt som kallas Epidemio, kommer ESA från och med nästa år att bistå CIRMF med jordobservationsdata (EO) från regionen.

Moussavou hoppas att denna data – då den bearbetats i programmet för det geografiska informationssystemet (GIS) – kan ge ytterligare ledtrådar. - Att finna kännetecken för de ekologiska parametrarna inom hela detta studieområde kan inte göras enbart med markbaserade medel. Fjärrstyrning och GIS kan till ett lågt pris och med regelbunden uppdatering göra detta till en möjlighet, säger Ghislain Mouuavou.

- CIRMF-teamet som utför blodstudier på djurpopulationer koncentrerar sina insatser på gorillornas fristad Lossi i Kongo, där en hög dödlighet bland gorillorna har dokumenterats under tidigare epidemier. Lossi ligger emellertid i den djupa skogen mer än 15 km från närmast framkomliga väg. Fristaden i sig själv är 400 km2 stor och en total provtagning är praktiskt taget omöjligt i tid och rum.

- En preliminär identifiering och beskrivning av dessa platser är nödvändig. Inte minst om vi antar att det finns många platser i de djupa skogarna som är smittade av viruset eller med tanke på målet att variera de områden som undersöks för att förbättra resultaten från den serologiska studien. Fjärrstyrning kan hjälpa till att identifiera sådana platser och fokusera insatserna där.

Genom att kartlägga de ställen där smittade djur påträffats, kan områden med liknande miljödrag markeras som misstänkta platser och därmed vara områden med högsta prioritet för studier. I framtiden planerar CIRMF också att påbörja studier om förekomsten av antikroppar mot Ebola bland människor. Detta för att hjälpa till att identifiera potentiella riskzoner för infektioner.

- Med en GIS kan vi hantera, organisera och visa data från en mängd olika källor. Om vi utgår från detta innefattar vårt tillvägagångssätt spatiala och temporala studier av dynamiken i växtlighetens tillstånd, fluktuationer i vattenmassor och klimatförändringar – som alla kan erhållas från satelliter, säger Moussavou.

Detaljerade meteorologiska data – för närvarande näst intill icke-existerande – kan vara viktiga eftersom Ebola-utbrottens periodicitet tyder på en säsongsbetonad komponent.
- Detta pekar på att vissa ekologiska förhållanden kan känneteckna den naturliga reservoaren, sammanfattar Moussavou.