Cryosat kommer i princip att ligga i en polär bana och kommer därför att kunna "se" i princip hela jorden.

Om bara några veckor är det meningen att ESA:s Cryosat-2 ska lyfta från den ryska kosmodromen Baikonur i Kazakhstan. Då kommer världens glaciologer att få tillgång till ett nytt och kraftfullt verktyg för att inventera jordens istäckta områden och spåra förändringar i istäckena.

Cryosat kommer att kunna bedöma hur fort avsmältningen faktiskt går från jordens polarområden och glaciärer. Data från satelliten kommer därför att bidra till att undvika fadäser som den som nyligen uppdagades om avsmältningstakten för Himalayas glaciärer.

– Det är precis sådana mätningar Cryosat-2 ska göra, säger Rickard Petterson, glaciolog på Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet.

Han ska tillsammans med professor Veijo Pohjola framför allt titta på förändringar i höjden på glaciärer. På så sätt går det att se om de krymper och i så fall i vilken takt.

– Det finns ett stort behov av den typ av data som Cryosat-2 kommer att ge, fortsätter han.

Ett skäl är att det ger forskarna en möjlighet att mäta ytförändringar regelbundet över lång tid. Ett annat skäl är att Cryosat regelbundet passerar över områden som annars skulle vara svåra att komma åt.

– Att göra sådana mätningar själv är krävande rent logistiskt. Många glaciärer ligger som bekant ganska långt bort.

Mäter polarisens tjocklek

Cryosats radarinterferometer kommer att kunna berätta hur fort världens isar smälter.

I Göteborg finns en annan forskargrupp som väntar på att Cryosat-2 ska lyfta. Leif Eriksson är forskarassistent i radarfjärranalys på Institutionen för radio- och rymdvetenskap på Chalmers. Han ska tillsammans med en doktorand, Anders Berg, och Karin Borenäs på SMHI:s forskningsavdelning studera isens tjocklek i Arktis. ESA bistår med data och Rymdstyrelsen finansierar bearbetningen av dessa data.

Tjockleken på havsisen är mycket viktig för såväl klimatmodeller som för väderprognosmodeller.

– Isens tjocklek är ganska avgörande för isoleringseffekten mellan havet och den kalla luften.

Tunnare is gör alltså att luften värms mer.

– Isen påverkar även ett antal andra parametrar, som salthalt och utbytet mellan havet och atmosfären, säger Leif Eriksson.

En innovativ del i projektet är att de ska kombinera data från Cryosat-2 med data från ESA:s miljösatellit Envisat och den japanska ALOS.

– Envisat och ALOS har en annan typ av radarinstrument än Cryosat, säger Leif Eriksson. Envisat och ALOS ger bilder över området där man kan se exempelvis istyper, medan Cryosat ger detaljerade data om isens tjocklek på en viss punkt. Vi tror att de två datatyperna kan ge positiva samverkanseffekter.

Leif Eriksson räknar med att börja få data någon gång nästa år. Innan dess ska Cryosat-2 och dess system valideras så kontrollen vet att allt fungerar som det ska.