Ulysses tystnar efter 17 år

En av ESA:s trotjänare, solobservationssonden Ulysses går nu obönhörligen mot slutet. Sonden kommer att fortsätta snurra i sin bana runt solen, men vi kommer inte längre att kunna ta emot data från den. Bränslet som gör att Ulysses kan hålla sin antenn pekande mot jorden håller på att frysa. Det är sondens temperaturreglering som inte längre orkar hålla temperaturen eftersom elproduktionen från farkostens radioisotopgeneratorer inte längre är tillräcklig.

Ulysses uppdrag var ursprungligen planerat att vara i fem år, men uppdraget förlängdes flera gånger, och Ulysses har nu levererat banbrytande observationer av solen i mer än 17 år.

Först upp ur planeternas banplan

Ulysses bana ligger inte i det plan som planeternas banor ligger, vilket ungefär är solens ekvatorsplan. Den använde Jupiter som ankare för att som första och hittills enda rymdsond lägga sig i en bana över solens poler, vinkelrätt mot planeternas banor.

– Ulysses var oerhört viktig, eftersom den var den första sonden som tog sig ur eklipitkalplanet. Även själva banberäkningen, att få ut den i sin bana, var en prestation, säger Ingrid Sandahl, professor i rymdfysik på Institutet för rymdfysik i Kiruna, IRF. IRF har varit en av de svenska forskningsinstitutioner som utnyttjat data från Ulysses.

Svenskt instrument på Ulysses

IRF deltog även tillsammans med tyska kollegor med ett eget instrument på Ulysses, EPAC. Instrumentet studerade energirika partiklar.

– Det var lite av ett upptäckarprojekt, säger Ingrid Sandahl. Vad fanns det för partiklar där? Ingen hade varit och observerat där förut.

Sondens unika bana ledde bland annat till upptäckten av att solvinden beter sig helt annorlunda över solens poler än den gör i det plan som planeternas banor ligger i. Ulysses kunde visa att solvinden i planetsystemets plan i genomsnitt är mycket långsammare, tätare och mycket mer varierande än över polerna.

– Det var fascinerande att se den tredje dimensionen i solvinden. Vi kunde se geometrin i magnetfältet. Tidigare hade vi bara haft en tvådimensionell bild och hade gissat oss till en del. Med Ulysses fick vi svart på vitt.

Många viktiga observationer

Ulysses upptäckte även att solens magnetfält interagerar med solvinden på ett mer komplicerat sätt än man tidigare trott. Det betyder bland annat att partiklar kan leta sig till planeternas närhet från andra delar av solen än man tidigare ansåg möjligt och att de kan vara en fara för astronauter och rymdsonder och måste övervakas.

Ulysses konstaterade också att 30 gånger mer stoft ramlar in i solsystemet från den interstellära rymden än man tidigare trott, och att magnetfältet över solens poler är svagare än tidigare mätningar visat. Ulysses har även gett astronomerna bättre möjligheter att lokalisera de extremt energirika gammablixtarna.

Sonden lämnade viktiga bidrag till astronomernas insikt att universum inte innehåller tillräckligt med materia för att universums massa en gång ska kunna hejda dess expansion.

Upptäckterna fortsätter

Ulysses fortsätter att leverera data, men överföringshastigheten är låg eftersom huvudantennen slutat fungera. Det är bara en tidsfråga innan Ulysses förlorar kontakten med jorden helt. – När Ulysses lämnat den sista databiten blir det svårt att säga adjö till Ulysses, säger Nigel Angold, Mission Operations Manager för Ulysses. Men sorgen bleknar jämfört med stoltheten jag känner att få ha arbetat med ett sådan fantastiskt uppdrag. Även om uppdraget nu slutar så kommer de vetenskapliga upptäckterna Ulysses bidrar till att fortsätta komma i många år.

Ulysses planerades i slutet av 70-talet, sänder efter förseningar upp 1990, och går nu 2008 mot sitt slut.

– Ulysses är ett bra exempel på hur otroligt långsiktiga rymdprojekt är, säger Ingrid Sandahl.