ESA presenterade framtiden i Stockholm

I Kungliga Vetenskapsakademiens ståndsmässiga lokaler målade ESA:s forskningsledare upp bilden av hur rymdforskningen kan se ut i en inte alltför avlägsen framtid. Det var glädjande att så många visade intresse för att ta del av Rymdeuropas framtid – ungefär ett femtiotal åhörare hade kommit. De bestod av representanter från den svenska rymdforskningen, rymdindustrin, departement, finansiärer och den svenska pressen.

Professor David Southwood och Anthony Peacock talade bland annat om styrkan i att planera långt i förväg för att nå framgång. Cassini-Huygens-projektet är ett aktuellt exempel på detta.

Huygens – ett avstamp mot framtiden

Southwood berättade att han upplevde just Huygenslandningen på Saturnus måne Titan som det största ögonblicket under hans egen forskarkarriär. Hans presentation tog avstamp i dagsläget i den europeiska rymdforskningen. Han slog fast att vi just har haft två underbara år. Vi har satt Mars Express i omloppsbana runt Mars, SMART-1 är på god väg mot månen, Double Star 1 och 2 har sänts upp tillsammans med Kina, och Rosetta är på väg mot sin komet.

Han konstaterade att rymdforskning handlar om att besvara de stora frågorna. Hur utvecklades vårt solsystem? Vilken är vår plats i universum? Vad är livets ursprung? Vart är vi på väg? Är vi ensamma?

För några decennier sedan var frågan om ensamheten inte riktigt legitim i vetenskapliga sammanhang. Men nu har vi funnit miljöer i rymden där det skulle ha kunnat existera liv. Så nu är frågan av stort intresse igen.

Europa har flera skäl till att arbeta med rymdvetenskap. Dels ska vi inte bli tekniskt beroende av någon annan, dels kan det värna Europas kulturella identitet. Det visar också att Europa förmår att driva igenom sina mål och visioner, och det stödjer också den vetenskapliga utbildningen. Allt detta kräver mycket arbete och kvalificerad ingenjörskonst, enligt Southwood.

Vem styr framtidsplaneringen?

Southwood poängterade vikten av inspiration från forskarna och medlemsländerna. Det är ni som är rymdorganet, berättade han, och ni ska vara med om att forma visionen. Utgångspunkten för arbetet med visionen var därför att ESA bad om att få förslag till framtidens forskningsteman från medlemsländerna rymdaktörer. Dessa teman är sorterade inom huvudgrupperna fysik, solsystemsforskning och astronomi.

Temana ska förverkligas under perioden 2015–2025. Men Southwood slog fast att vi därför måste satsa på teknikutveckling nu, om vi ska ha möjlighet att använda tekniken om tio år.

Hur ska vi då gå tillväga för att utveckla tekniken? Anthony Peacock berättade om några av de tekniska utmaningar som ligger framför ESA. Utmaningarna utgår från de uppdrag som finns inom de föreslagna temana.

För att kunna prioritera vilken teknisk utveckling som är viktigast har man sökt efter gemensamma nämnare i uppdragen, till exempel i vilken typ av teknik som måste utvecklas för att kunna genomföra dem. Exempel är förmågan att flyga flera farkoster i precisa formationer. Den förmågan kan användas i flera olika slags rymdteleskop. Ett annat exempel är så kallade solsegel – jättelika tunna segel som låter framtidens farkoster segla genom rymden på solvinden.

Stegvis utveckling av gemensam teknik

Anthony Peacock konstaterade att tekniken måste utvecklas över flera uppdrag för att slutligen fulländas i det mest avancerade uppdraget. Det gör att utvecklingen går framåt på ett både ekonomiskt och effektivt sätt.

Han nämnde särskilt några exempel på uppdrag som den tekniska utvecklingen kommer att möjliggöra. Darwin är ett uppdrag som ingår i en serie av formationsflygande rymdteleskop. Innan Darwin flyger ska även röntgenteleskopet Xeus använda formationsflygningstekniken. Darwin ska leta efter liv i andra solsystem och ska sändas upp under perioden 2015–2025.

Ett annat uppdrag är en eller flera sonder till Jupiter och dess månar. Uppdraget ska bland annat skicka in prober i planetens inre. Anthony Peacock anser att Europa på egen hand har möjlighet att utföra ett sådant uppdrag, framemot 2025. Några exempel på tekniska utmaningar för uppdraget är energiförsörjning, miniatyriserade sonder och mikroprober.

Den avslutande frågestunden handlade i huvudsak om hur ESA tänker verkställa sin vision. Det lyckade mötet övergick sedan i pressintervjuer och mindre formella samtal mellan mötesdeltagarna.

Läs mer om arbetet med ESA:s vision på följande länk:

http://sci.esa.int/science-e/www/object/index.cfm?fobjectid=35858