To boldly go...När drömmar blir verklighet
Den internationella rymdstationen, ISS, är den största struktur som människan någonsin byggt för rymdändamål. ISS är också det första steget i en trappa som så småningom ska leda till Mars och bortom. Så är i alla fall tanken. Vad är då ISS roll i det större sammanhang som är bemannade rymdfärder?
– Jag tror att ISS är väldigt viktig för vidare rymdverksamhet, säger den svenske ESA-astronauten Christer Fuglesang. Det är steget vi behöver för att lära oss att bo och bygga i rymden, hur människan reagerar på långa rymdvistelser vad gäller tyngdlöshet och strålning. Det steget behöver vi för att kunna komma till månen och Mars, och vidare.
Christer Fuglesang säger att Rymdstationen också är viktig ur politisk synvinkel, för att få stöd för de projekt som behövs för vidare färder i rymden.
– Förhoppningsvis kommer vi i Europa också att vara med på det.
Viktproblemet
Något vi måste lösa innan vi kan skicka iväg människor på resor runt solsystemet är de fysiologiska effekterna av frånvaron av gravitation. Här spelar ISS en nyckelroll. Den ger oss den enda möjligheten vi har att studera hur människokroppen reagerar på långa perioder av viktlöshet.
Bland de problem som uppstår är förlusten av ben- och muskelmassa. Andra problem är att mängden röda blodkroppar minskar och att immunförsvaret har en tendens att gå ner. Ett annat av de problem som långresande astronauter kommer att stå inför är den interplanetära rymdens strålning. Även ombord på ISS, ovanför den skyddande atmosfären, står inte astronauterna helt utan jordens beskydd. Stationen befinner sig fortfarande djupt inne i jordens magnetfält och de strålningsbälten detta genererar. På så sätt skyddas de ändå från det mesta av rymdens skadliga strålning. Men ISS ger oss ändå möjligheter att börja se hur organismen påverkas.
Allt eftersom de medicinska kunskaperna från ISS ökar så kommer rymdskeppskonstruktörerna allt bättre att kunna bedöma vad som behövs för att upprätthålla de interplanetära astronauternas hälsa.
Att uppehålla livet
Ett annat område där ISS kan ge ovärderliga insikter är livsuppehållande system. För en tre år lång resa till Mars och tillbaka, eller för att bygga en bas på månen, är det nödvändigt att kunna konstruera livsuppehållande system som kan fungera som ett kretslopp, utan tillskott utifrån, åtminstone i stor utsträckning. Vissa saker kan gå att komplettera med på månen eller Mars, men det mesta inte.
Det man i första hand tänker på när det gäller livsuppehållande system är kanske mat, luft och vatten. Men det finns andra saker som det är svårt – för att inte säga omöjligt – att klara sig utan.
– De första astronauterna kunde köra med blöjor. De behövde ingen toalett på så korta uppdrag. Men för ett halvår eller längre fungerar inte det, säger Mats André, professor i rymdfysik på Institutet för rymdfysik, IRF, i Uppsala.
På ISS, och på långresor i solsystemet, måste även vardagslivet fungera.
Ny teknik
Den bemannade rymdfarten har en viktig plats också i ett bredare perspektiv.
– Rymden är ett sätt att driva på utvecklingen av spjutspetsteknik, säger Mats André. Det är exempelvis ytterst sällan man får möjlighet att reparera något i rymden, så saker måste fungera.
Som ett exempel på rymdens betydelse för teknologin nämner han IRF:s kurser i rymdteknik.
– Många av våra studenter sysslar inte med rymden sen. Men de sysslar med teknik på högsta möjliga nivå.
Från en annan synvinkel ger ISS också en möjlighet att lära sig tekniken och arbetsmetodiken att konstruera saker i rymdens viktlöshet, och hur man arbetar med konstruktionsrobotar.
Robotar bra men människor bättre
Men finns också synnerligen handfasta skäl till varför människan ska följa där robotar banat vägen.
– Det finns saker som man kan göra med bemannade färder som man inte kan göra annars, menar Mats André. Det går att åstadkomma väldigt mycket med relativt billiga obemannade sonder. Men till slut kommer man längre. Då måste en geolog iväg till Mars och knacka loss bitar av berget. Det går inte att ersätta.
Lennart Nordh, forskningschef på svenska rymdstyrelsen håller med.
– Tittar vi i en öken på jorden är det svårt att hitta spår av liv. Vi måste hitta rätt ställen och gräva oss ner för att finna livet. Så för att verkligen kunna konstatera om det finns liv på Mars så måste vi nog åka dit.
Och det vore väl lite synd om vi inte fick reda på att vi har märkliga kusiner i den marsianska permafrosten eller i heta källor på botten av Jupitermånen Europas ocean, bara för att vi inte skickade dit människor som kunde använda sin kreativitet utan nöjde oss med robotar.
